...sjuk...

En VABB-dag under 2015. 0 sjukdagar. 
 
X blir sjuk dagen innan Julafton och nu ligger jag årets sista dag under min yllefilt och gnäller.
Igår kändes det bra, trodde det hade vänt. Idag känns det som om jag är en enda stor snorfabrik. Kan knappt skriva.
 
Gott Nytt År liksom... 😕  
Taggar: sjuk;

...icke van vid elände...

Prövningar i livet är jag van vid:

- jag kan hantera att nästan dö
- jag kan hantera när människor är arga på mig
- jag kan hantera att göra bort mig
- jag kan hantera att vara pank
- jag kan hantera när människor omkring mig är sjuka eller nästan-dör.

Ingenting av ovan vill jag uppleva igen men jag vet och har självförtroende att om det skulle hända så hade jag klarat av det.

Några saker som jag dock inte är världsmästare på att hantera;
- bli dumpad eller avspisad.
- vara förkyld
- misslyckas med att nå mål

Anledningen är enkel: jag inte är van vid dessa typer av elände (ödmjukhet tar vi en annan dag 😉). 

Helt absurt att jag är mer van vid att läkare måste trycka Ctrl+Alt+Delete på mitt hjärta än att ha snor i näsan. Så nu när jag har snor i näsan så blir jag sjukt gnällig. 

Jag tror att man på något sätt kan öva sig på elände. Lära sig hantera eländet. För när något kommer som man inte är van vid då blir man osäker. Blir man osäker så börjar dumma tankar gå. Börjar dumma tankar snurra så mår man dåligt.

Jag önskar inte olycka till alla i världen men jag menar att när en prövning kommer så kanske den är lättare att tackla om man försöker se det som en väg av lärdom. En väg av lärdom som gör jävligt ont ibland. Men ibland har man inget val.

Nu ska jag bädda ner mig i sängen och sura bort den här förbannade förkylningen för den kan jag inte komma ifrån.

Hoppas bara ingen dumpar mig idag...


😉

Stackars mig
#gemigsympati
#förfan


...att vara, att vilja vara, att ha varit...

Jag tänker på den person jag blir. Den person jag är.

Ibland känns det som om den mänskliga personen formas i en stor degbunke där man blandar lite gener, lite händelser, lite omgivning, lite familj, lite vänner.

Sedan vispar livsvispen allt till en sörja som formas efter hand till en kaka med en människa.

Men sedan finns det en annan faktor som spelar in när hela livskakan bakas klart. Och det är den faktorn som handlar om vilken person vi vill vara. 

I självhjälparböcker, spridda floskler på Fejjan och fina artiklar i Veckorevyn sprids mantrat; var dig själv !

Men om generna, bagaget och de tidigare valen gjort att du är en person som du inte vill vara. Ska man fortfarande vara sig själv?