Ida I Världen

 

Ida är rörelse. Rörelse är Ida. Plockar man bort rörelse, försvinner Ida.

 

En av de vanligaste kommentarerna jag får om min person är:
- Var kommer all energi från?

 

Jo, alla denna energi som bubblar ur mig får jag från

- värme

- sol

- fåglar som kvittrar

- snö som faller på tungan

- fantastiska människor

- skratt

- sommar

- höst

- vinter

- vår

- snusa X i nacken

- julsånger

- sangria

- julmust som bubblar i näsan

- du

 

Jag är som ett kärnkraftverk. 

Tar emot små partiklar som i min reaktor omvandlas till kvadrupel energi som sprutar ut ur mig. I form av tal, rörelse och väsen.

 

Det är därför rörelse är jag. Nu har det gått 11 månader av icke-rörelse. Höften som strular, bråkar, väser och protesterar. Sjukgymnastik en gång i veckan, stötvågsbehandling, remiss till ny sjukgymnas, AT-läkare, specialistläkare, ny remiss, väntar på tid till röntgen, väntar på tid till magnetröntgen. Allt det här, 11 månader och inte ens en diagnos.

 

Idag när jag fick min femtielfte remiss och kände mig som den där ringen på snöret i den gamla leken som man bara skickar vidare, då bröt jag lite ihop.

 

Hugg av mig benet så kan jag åtminstone börja med handikappidrott. Nu kan jag ingenting.
Och alla goa vänner som lägger upp "inspiration" på Facebook, bloggar och Insta; ni skulle bara veta hur ont er inspiration gör i en rörlig själ i en kropp som inte får och inte kan.

Så inget ont, men just nu måste jag sluta följa er. Jag känner mig som en alkoholist som ni levererar hem sprit till.

Det känns skit

 

Så jag gick och köpte en ask choklad som jag trycker i mig i all självömkan och använder kvällen till att tycka synd om mig själv. Imorgon måste jag komma på en plan. Så inte Lund råkar ut för en härdsmälta av stora mått när liten Ida sprängs.