Ida I Världen

Glöm inte unna dig att gå på dejt lite dåochdå. 

Men glöm för allt i världen inte att ta med dig barnet. 

Det innebär att om inget parti får mer än 50% av rösterna måste partiet komma överrens med något eller några av de andra partierna i Riksdagen. Det innebär att man måste välja bort vissa saker i sin politik, det innebär att man, för att kunna genomföra vissa delar av sin politik, måste stryka andra delar.

När man gör detta innebär detta inte att man lurat sina väljare. Om man som väljare  vet om att vi har parlametarism, så vet man om detta och då förstår jag inte hur man kan bli lurad.

 

 

Det finns självklart för- och nackdelar med denna typ av demokrati. Jag tycker själv att detta är den bästa formen eftersom fler röster räknas. Även om man röstar på ett av de mindre partierna kan din röst bli hörd i en del av den förda politiken.

 

Så om vi tittar på valresultatet till Riksdagen, partierna i storleksordning efter antalet röster:

Socialdemokraterna, 28,3 %

Moderaterna, 19,8 %

Sverigedemokraterna, 17,5 %

Centerpartiet, 8,6 %

Vänsterpartiet, 8%

Kristdemokraterna, 6,3 %

Liberalerna, 5,5 %

Miljöpartiet, 4,4 %

 

Med enkel matematik kan man räkna ut att även om de två största partierna hade blivit värsta polare så hade de behövt minst två partier till som inte var mot deras politik. I det svenska politiska systemet tjänar man mest på att inte alltför många är motståndare snarare än att fler stöttar din politik. Detta är inget nytt.

Det handlar inte om att partierna är FÖR en viss regeringsbildning. Det handlar om att fler ska rösta ja eller vara neutrala till regeringen än rösta mot. Och så blev det det här gången.

 

I efterspelet skreks det mycket om Annies sko som hon skulle äta upp. Jag tycker det är ganska låg diskussionsnivå. Samtidigt som jag tycker att det från början var ett  populistiskt uttalande. Få gnällde inte på det ursprungliga populistisk uttalandet men desto fler gnällde när Centerpartiet gick ifrån det. Något märkligt kan jag tycka. Om man kan sin parlametarism.

 

Få missade även att gnälla att partierna i Alliansen stod handlingsförlamade inför det faktiskta valresultatet. Någon analytiker inom Alliansen hade nog misslyckats totalt. Alliansen gick innan valet fram som en brunstig tjur och stod sedan handfallna när inte kossan ville ligga med honom. Det borde ha förts diskussioner inom Alliansen innan valet hur de skulle hantera utfallet av valet. En miss. Och det är faktiskt inte sossarnas fel att de glömde göra det. Mycket annat kan man tycka är sossarnas fel men inte just detta. 

 

Kritik har också framförts att man släppte fram Stefan Löwen. Han är ju så kass. Jag funderar lite över hur mycket sakpolitik människor sätter sig in i. Mycket har faktiskt ett pris. Som politiker vill man att den politik man tror på ska bli verklighet. Om politiken blir verklighet - då kanske man kan köpa att chefen som sitter längst upp inte är den bästa av chefer. Så länge jag får den löneförhöjning och de arbetstider jag vill ha.

 

Och det var precis vad som hände. Centern och Liberalerna berättade om sitt politiska pris för att lägga ner sina röster. Chefen S och MP var villiga att betala.

Det är ingen som svikit någon. Det handlar snarare om att majoriteten av de människor som röstat faktiskt har fått någon form av inflytande i hur Sverige ska styras.

 

Häromdagen så läste jag för övrigt en undersökning där man frågat väljare inom olika partier vad de tycker om de olika reformer som nu kommer genomföras på grund av kompromissandet för att bilda regering. Och kors i taket; övervägande del av svenska folket var nöjda med de sakpolitiska reformerna. Inom samtliga partier. Även sd.

 

Så där har ni svaret.

 

- Ingen har svikit någon

 

Att sd inte får vara med är för att inget av de andra partierna i nuläget vill samarbeta med dem. Om sd vill vara med och leka så bör de bete sig såsom man ska göra i vårt demokratiska system: lägga ner de frågor som krävs för att få till stånd ett samarbete. Det kanske inte är så att alla är taskiga mot sd i de politiska leken - det kan vara så att sd inte kan anpassa sig efter lekens spelregler ? Att politik är ge och ta. Att politik handlar om att inte få andra politiker emot sig.

Men det är lätt att stå på barrikaderna och skrika att alla är taskiga utan att fundera på varför. När man kommit på varför så får man välja att antingen fortsätta att simma mot strömmen och acceptera att de andra fiskarna simmar på andra hållet. Eller så vänder man på sig en aning och då lovar jag att man får nya kompisar.

 

Så - det var min politiska amatörmässiga analys skriven på en servett under lunchrasten. Ta den för vad den är. Jag är ingen Markus Oscarsson. Men jag gillar politik.

 

 

 

</div