I Malmö finns det ett museum som kallas Disgusting Food Museum.
Ett museum med äcklig mat
Jag älskar mat och har ett barn som glad i hågen närmar sig den mesta mat med öppet och nyfiket sinne. Så varför får dessa två för sig att gå på just det här museumet?
Jag ska börja berättelsen genom att konstatera att jag hatar namnet "disgusting food". Det är så inpräntat i mitt i huvud sedan barnsben att så länge människor fortfarande svälter och vår jord sugs ut genom att vi mjölkar den på saker som vi anser oss behöva, så finns det ingen mat som man har rätt att kalla "äcklig". Mat som är äcklig är den mat som är oätlig och då är det inte längre mat. Det är lite av en principfråga hos mig och en påminnelse att jag inte bara har förmånen att aldrig behöva gå hungrig utan att jag också har förmånen att varje dag kunna välja vad jag ska äta samt även låta andra tillaga maten åt mig vid tillfällen.
Sedan är det en annan sak att all mat inte faller mig på läppen och jag inte tycker den är god. Det ska gå väldigt långt för att jag ska tycka någonting som kan rädda livet på människor ska benämnas som "äckligt". Så det var snarare med en nyfikenhet som vi valde det här museumet, vi var inte ute efter att äcklas. Det skulle visa sig att det var ett väldigt lyckats utgångsläge. Skulle de lyckas omvända mig i frågan om att det överhuvudtaget existerar äcklig mat?
Svaret är att de till viss del gjorde det men inte på det sätt som jag eller ni kanske trodde.
Dagen började med att jag lovat X att vi skulle äta sushi i Malmö. Tänkte någon enkel snabbmats-sushi nere vid stationen. Vi väntade och väntade men disken gapade tom och tillslut blev jag så irriterad att vi gick därifrån. Det finns ifå saker som irriterar mig så mycket som när jag är villig att spendera pengar men de jag ska spendera pengar på inte verkar intresserade av att jag gör det. Eftersom barnet var hungrig och grinig så beslutade jag mig för att goggla fram det närmsta stället med sushi innan barnet, likt en bomb hade exploderat i sin sushi-craving. Närmsta stället visade sig vara Sushi Rebellion, ett av Malmös finare sushiställe, långt ifrån min ambition att få tag på snabbmats-sushi. Så lunchen blev långt ifrån de 150 kronorna jag hade tänkt spendera och innefattade istället sushi på havsål, krabbor, yuzupicklad jordärtskocka med mera. Den tog oss 1 1/2 timme att imundiga och sedan var jag pank som en kyrkråtta och vi var två mycket lyckliga mor och dotter som hade haft en fantastisk lunch.
Dyrt men sanslöst gott.
Det kändes lite ämrkligt att spendera 500 spänn på sushi och sedan styra kosan mot ett ställe som ställer ut äcklig mat, feltänkt eller rätt-tänkt? Lite unikt tänkt kanske är rätt svar.
Museumet var mindre än jag trodde det skulle vara men det tog lång tid att gå igenom om man verkligen har intresse för människor, historia och mat. Den började med den viktigaste skylten som just ahndlar om hur vi ser på vad som är äckligt. Det är måpnga kulturer som ser på vårt sörplande av kräftor som det äckligaste som man kan servera, samma kultur som drickvaer Tre-penisars-Likör". En likör gjord på tre olika djurs penisar.
Det slog oss att det var väldigt mycket djur som fått sätta livet till för att bidra med sina penisar i hopp om att människorrasens penisar ska fungera bättre. Grattis mänskligheten
Själva upplägget var till viss del genialisk. Det exponerades grillade marsvin och därefter olika maskar, spindlar och insekter och det stod vad de innehöll och varman åt det. Folk klöktes. Inte vi. Vi tyckte det var spännande att läa om hur grillade tarantella smakade och vart man åt det och vilka näringsämnen den innehöll. Vi läste på alla skyltar och diskuterade varenda maträtt. Efter alla klök-framkallande maträtter låg där en inplastad entrecote.
BAM
Innehållande på små delar av djur som levt inomhus hela livet, blivit inpumpade hormoner och onödig pencillin, transporterade i lastbilar för att sedan dödas och sluta sitt liv genom att vara 400 gram kött inplastat på ICA. Vilket är egentligen äckligt? Masken eller entrecote?
Det var tankeväckande.
Slutet av utställningen var teststation av mat. Vi testade att äta olika typer av insekter, skalbaggar, maskar och fermenterad haj.
Fermenterad haj
Vi testade vegemite och root beer. Vår guide berättade att av allt som låg på bordet brukar de utländska gästerna tycka att Kalles kaviar var något av det värsta. Det har vi på mackan till frukost.
Vi testade även världens mest illaluktande frukt durian, smaken var god men tyvärr gick ju doften upp i näsan och man stod med ett tyckande om svängde värre än pendeln i Big Ben om det var gott eller inte. Munnen sa "MUMS" näsan sa "FLY"!
Slutligen avslutade vi kalaset med saltlakrits som var det enda barnet spottade ut på hela smakprovningen.
Vår spontanutflykt avslutade vi med att köpa tre småkakor på Gateu och fika lördagsfika hemma,
Det finns nog inget bättre än en lärorik dag med vi som är bäst i världen.
