För två dagar sedan reste sig Xana upp för första gången.
Hon gjorde det genom att dra sig upp på Uffe när han låg och sov på sidan. Uffe blev inte så nöjd så när väl den stackars bebisen kämpat sig upp reste han sig och gick. Bebisen föll handlöst bakåt.
Tur att bebisar har kort minne, Tog henne ungefär tio sekunder att glömma att hon slagit i bakhuvudet och hon slutade skrika. Tog ungefär 20 sekunder sedan förökte hon dra sig upp med hjälp av pallen.
Undrar om det är sin pappas glömska som hon ärvt?
Xana har annars blivit helt paralyserad av följande klipp på You Tube:
Fick länken av min storebror, vars son Arwin har ungefär samma fascination.
Funderar på om där är några satanistiska, gömda meddelanden i den. Om ni hittar något så hojta!
Detta är ungefär det mest spännande som händer i mitt liv just nu.
Eller rättare sagt, det mest spännande som händer som jag kan berätta om. Har ju varit en process nu på några månader med lite oflyt men någon gång kommer det lossna och jag tror att det är ganska snart.
Jobba jobba jobba
Något av de bästa beslut jag nog tagit är att dela föräldraledigheten rakt av med Johan.
Idag fick jag för första gången höra
"Fattar inte. Jag hinner verkligen iiiingenting under dagarna"
Det är ju ungefär det jag sagt i 8 månaders tid.
Inte för att jag inte saknar Xana under dagarna. Första dagen var hemsk. Nu är det lättare men inte särskilt rolgit för den sakens skull. Tycker dock inte att det är mer än rätt att Johan ska få samma nöje som jag.
Även om han inte hinner någonting
Sedan måste jag tillstå att det är förbaskat kul att vara tillbaka på jobbet och få bita i lite uppgifter igen. Jag älskar att rota, reda och lära mig. Och där är mycket att lära sig. Det händer en hel del på 10 månader.
Det känns som en hel livstid på en mängd olika sätt.
Jag tänker egentligen aldrig erkänna att så är fallet (går då ifrån mina principer att inte låta ett barn styra mitt liv) ,-)
Men någonstans har man nog blivit en annan människa under det senaste året. En del har nog att göra med att jag blivit mamma. En större del har nog att göra med det perspektiv jag fick på livet när det helt plötsligt var ett liv som höll på att försvinna innan det ens blivit ett liv men ändå fann där i kropp och själ.
Idag fick jag för första gången höra
"Fattar inte. Jag hinner verkligen iiiingenting under dagarna"
Det är ju ungefär det jag sagt i 8 månaders tid.
Inte för att jag inte saknar Xana under dagarna. Första dagen var hemsk. Nu är det lättare men inte särskilt rolgit för den sakens skull. Tycker dock inte att det är mer än rätt att Johan ska få samma nöje som jag.
Även om han inte hinner någonting
Sedan måste jag tillstå att det är förbaskat kul att vara tillbaka på jobbet och få bita i lite uppgifter igen. Jag älskar att rota, reda och lära mig. Och där är mycket att lära sig. Det händer en hel del på 10 månader.
Det känns som en hel livstid på en mängd olika sätt.
Jag tänker egentligen aldrig erkänna att så är fallet (går då ifrån mina principer att inte låta ett barn styra mitt liv) ,-)
Men någonstans har man nog blivit en annan människa under det senaste året. En del har nog att göra med att jag blivit mamma. En större del har nog att göra med det perspektiv jag fick på livet när det helt plötsligt var ett liv som höll på att försvinna innan det ens blivit ett liv men ändå fann där i kropp och själ.
Gunga i Stadsparken
Häromdagen smet vi ner i Stadsparken. Det regnade så det var lugnt och skönt förutom den sedvanliga boule-maffian som härjar.
Hamnade tillslut på en ganska ödslig lekplats där Xana fick gunga. Hon ser verkligen pluttig ut i gungan. På BVC förra veckan vägde hon 6200 g. Hon hade växt till 65 cm och var frisk och kry.
Gjorde sig även till för läkaren och satt helt stilla i säkert en minut.
En liten rockare på Stadparkscaféet
Sedan tröttnade jag och klättrade högst upp i klätterställningen. Visste ni att man ser domkyrkan från toppen av klätterställningen i Stadsparken?
Hamnade tillslut på en ganska ödslig lekplats där Xana fick gunga. Hon ser verkligen pluttig ut i gungan. På BVC förra veckan vägde hon 6200 g. Hon hade växt till 65 cm och var frisk och kry.
Gjorde sig även till för läkaren och satt helt stilla i säkert en minut.
En liten rockare på Stadparkscaféet
Sedan tröttnade jag och klättrade högst upp i klätterställningen. Visste ni att man ser domkyrkan från toppen av klätterställningen i Stadsparken?