Ida I Världen

Vad som händer på gymet i början av september och mitten av januari i nio punkter.

 

 

1. Alla instruktörer är superslitna efter ha övat in nya pass och lekt miljoner-frågor.

 

 

 

2. Alla klasser är fulla i två veckor framåt.

 

 

 

 

 

3. Under vecka två är dock alla klasser som var fullbokade halvbokade för att alla kunder har så ont i kroppen av sin nyvunna överskattade förmåga att träna

 

4. Nya klasser på gymmet som ska göra dig ännu större, ännu starkare och ännu bättre som heter saker i stil med Dynamisk Mjukultra Bicepstoning

 

5. Du får för dig att du måste haft fel i hela ditt liv och kastar dig in på ett gruppträningspass som du aldrig gillat. För att halvvägs igenom inse varför du aldrig gillat dem.

 

6. Du har sjuk träningsvärk alternativ du skadar dig så du inte kan träna alls förrän januari.

 

7. Vid alla maskiner i gymet står det minst två personer i kö så under en timmes pass har man egentligen bara tränar i 10 minuter. Men i sin FitBit slänger man in 60 minuters träning ändå.

 

 

8. Man får se människor träna som inte riktigt kan de oskrivna reglerna. Det är inte är okej att ta av sig på överkroppen om man svettas. Alla svettas för övrigt. Det är det som är poängen

 

 

9. Man ser mycket människor med intressanta kläder :
Alternativ 1: helt nya, rosendoftande träningkläder som aldrig använts.
Alternativ 2: den med träningskläder från tiden då hen sist tränade. Till exempel att par shorts som var okej 1988 men 2015 så är de lite för trånga och lite för korta. Då bör man för övrigt som man INTE sätta sig på en
spinningcykel om man har gamla kalsonger under utan resår, då finns risken att delar ramlar ut.

Men jag ser hellre allt ovan hundra gånger om om det bara får en människa att lära sig älskar det som kallas rörelse.

 

Alltså...nu behöver ju inte jag tjäna pengar. Har det rätt bra ändå.

Men måste bara testa.

För varje gång ni drar musknappen över annonsen och klickar så tjänar bloggaren (aka jag) pengar. Pengarna jag tjänar på annonserna kommer gå oavkortat till UNHCR.

 

 

Har du något som du älskar?

En nalle? En tröja? Ett par skor?

 

Jag funderar på vilka saker som får äran att ta emot vår obegränsade kärlek och varför. Själv har jag aldrig haft något sådant. Inget gosedjur. Ingen napp.

 

Jag har dock svårt för att göra mig av med skor. Jag brukar säga att skor har känslor och eftersom det inte finns några specialist sko-läkare så är det svårt att få någon som mef säkerhet kan konstatera att skon verkligen är död. Därför slänger jag inga skor innan de verkligen är döda det vill säga ramlar av  sig själv av mina fötter.

 

När jag var liten och vi var på bilsemester, tvingade jag mamma och pappa att packa ner ett par sunkiga ballerinaskor där ena sulan nästan var helt av och det var hål i den andra tån. För skorna skulle ju kastas hemma så de inte kände sig vilsna.

 

X har inte heller haft napp. Redan på neo försökte de eftersom det är bra träning för prematurer att öva suga på napp innan de orkar amma. Men X spottade ut den.

Ingen snuttetrasa.

Inget gosedjur.

 

Men...vid ett tillfälle när det blev akutbyte av hennes lakan bäddades hennes säng med ett överblivet kuddfodral. Svart med vita katter. Och eftersom hennes vanliga kudde var i tvätten användes en liten soffkudde. 

 

Och sen den natten har X inte sovit utan sin Kattekudde.  Den har rest över halva världen och hela Sverige. Legat två dagar i hittegodset på Arlanda och haft många andra äventyr.

 

Imorse bad hon mig ta med Kattekudden till jobbet för att låna ut den till Johanna. 

'Så kan hon använda den om hon blir trött'

 

Så då gjorde jag det 

 

 

Självklart glömde jag den sen på jobbet. 

Det bästa med X är dock att trots att hon ledsen så går det att argumentera med henne. Man måste bara låta henne vara lie ledsen ett tag först.

 

Så inatt vaktas Kattekudden av Larm-Lisa och Polis-Palle. Tack Stadens Hjältar !