Så himla stolta är vi efter helgens bravader !
Som bonus får ni lite guldkorn från X:
- Mamma, om jorden är rund; varför bryts inte länderna?
- Han är så söt så mitt hjärta bara rinner
...regnbågs-cupcakes...
...forts #sthlmhornyweekend17...
...den beryktade "sthlmhornyweekend17 fortsatte.
Med en adhd-stinn fjortis-wannabee som jag och en supersjuk finska som Johanna.
Att vi kom fram och tillbaka till Stockholm är ett under efter;
-
en person som hoppat ner på spåret
-
två signalfel
-
ett åsknedslag
-
samt ett ställe där det citat "saknas ett spår".
Men vi kom fram något försenat och som den erfarna citybrud som jag är, guidade jag Karelen-finskan genom alla livsfarliga ställen så vi kom helsinnade och helskinnade till Gullmarsplan (eller som X säger "min favoritstation för den heter Guldmarsipan").
På Gullmarsplan är det nästan kaos á la Slussen för man bestämt sig för att bygga om tvärbanan för ungefär åttonde gången sedan den bygdes för 15 år sedan. Efter en nära-döden-upplevelse där vi trodde hela Gullmarsplan skulle rasa ihop i väntan på bussen, kom vi fram till hotellet i Hammarby Sjöstad.
De två som valt att döpa sin weekend till #sthlmhornyweekend17 somnade innan midnatt i välbäddade sängar.
Tack ändå ParkInn för att ni ger mig rätt fjortis-titel iallafall (se bild nedan) Ni gjorde mig nostalgisk och fick mig att komma ihåg min första mailadress: [email protected]
Tur det var innan jag började söka jobb...
Dagen efter skulle adhd-tanten (aka jag) ta med finskan på en mindre promenad som slutade med 28 000 steg innan kvällen var över. Vi tog båt (obligatoriskt i Stockholm om man är turist) från Luma-kajen till Barnängsbryggan. Vackra, vackra Stockholm visade ifrån sig sina bästa sida.
Sedan gick vi från Barnängsbryggan genom Söder med lite omvägar för vi är turister och hittar inte. Vi tittade på vacker söderkonst :
, fikade och bestämde oss för att vandra ner till slottet. För att på något sätt få tillbaka lite av våra förfäders slit för att våra kungar skulle kunna köpa serviser i elfenben. Vi fick betala 160 spänn för det.
Men det är ju schysst av Kungen att låta oss få glo på härligheten som våra förfäder har betalat. Det bestämmer nämligen han, för det är ju faktiskt hans slott. Och hans grejer. Som våra förfäder har betalat. ;-)
Vi njöt av all vackra saker:
På vårt lilla sätt
Efter all rojalism (helt i rätt anda; vi var ju Första Klass) behövde vi lite våfflor så vi stack (läs:gick) till Älskade Traditioner och käkade våfflor. Lite arbetarklass kanske men ibland måste man röra sig bland pöbeln för att inte tappa greppet om verkligheten.
Sedan gick vi tillbaka till hotellet och sov (men det är hemligt för det gör man bara om man är gammal och/eller sjuk). Ett litet stopp hos systeryster och han-den-där-Micke där Johanna fick prata av sig hur det är att vara personlig assistent åt mig under en hel helg. Hon behövde nog det.
Sedan var vi första-klass igen och beställde taxi till Tele2-Arena.
Där vi (kan ha varit jag) valde kön med snyggaste killen som muddrade oss innan vi kom in för att njuta av Erasure. Som Johanna inte visste vilka de var, shame-on-her. Sedan kom Robbie och vi hade kul. Jag gillar en god entertainer (oftast faktiskt ibland mer än bra musik) och det är ju precis vad mannen är. Född entertainer.
Efter spelningen var vi lite sugna att beställa biljetter till Robbies spelning i Moskva som avslutar pågående turne. Tur att vi är så gamla att vi somnade innan vi gjorde slag i saken...
Vi avslutade kvällen på Max för att beblanda oss med arbetaklassen igen. Men det är lite blurrigt...
Söndagen var vi trött på arbetarklassen och tog oss till Grand Hotel för Afternoon Tea. Vilket jag så här i efterhand varmt kan rekommendera. Alldeles lagom för en sen lunch vilket är perfekt efter en sen hotellfrukost.
Gott som bara den. Och väldigt första klass.
Sedan att vi satt bredvid (kanske var tio bord men det är ju nääästan bredvid) Crew Robbie Williams med pappa Williams i spetsen, det gör att det hela blir ännu lite mer Första Klass. Där satt jag i min MussePigg-tshirt och försökte att inte se ut som Gunilla Persson. Gick sisådär...
Sedan in på FörstaKlass-SJ-X2000-tåget. På vägen hem tittade vi igenom alla fantastiska filmer som jag spelat in från kvällen innan. Där jag brölar mig igenom alla RobbieWilliams-låtar så det enda man hör är mitt brölande. Varje gång Johanna är i depression ska jag spela upp de där filmerna. En fantastiskt upplevelse att se de där filmerna.
Så avslutade vi #sthlmhornyweekend17.
Men jag och Johanna är alltid Första Klass. Det är för evigt. Para Siempre.
#förstahornyklassparasiempre
Until next time baby !
Men snälla... smitta mig inte då med den där ebolan som du smittade mig med....
Bokslut...
Är ovanligt lycklig för att ha varit mitt i ett bokslut. Märkligt värre..