För ett par år sedan, under en revision, hände en grej som synliggjorde utmaningarna med att vara förälder och förvärvsarbetare.
Revisorerna skulle gå igenom hela företagets reseräkningar, en uppgift som låg under mitt paraply. Tilläggas kan, att jag vid tidpunkten jobbade på ett börsnoterat multinationellt företag. Jag hade full koll på reseräkningarna, jag visste att inga följdfrågor skulle komma. Jag är grym på mitt jobb och vet om det.
Därför, döm av min förvåning, när en av revisorerna dyker upp med en bunt reseräkningar. Den annars så gråa revisorn hade även ett litet blygsamt, snett leende på läpparna.
- Är det något problem? undrade jag.
- Nja. Jag tror att det är för mycket underlag till de här reseräkningarna än nödvändigt.
- För mycket underlag? tänkte jag. En revisor som gnäller över för mycket underlag? Finns inte.
Det visade sig dock att insprängt bland kvittona från ledningsgruppens medlemmar från representation, resor, produktprover ich annat fanns även mängder med teckningar på MyLittlePony, huvudfotingar, Frost-målarbilder och annat. Alla noggrant färglagda med diverse pastellfärger.
Alla teckningarna var snyggt ihophäftade med de olika reseräkningarna och samtliga var signerade med ett namn som börjar på X.
Så går det när man tar med barnet på jobbet när förskolan är stängd.
Så var det då igår.
Då hände något liknande men det vågar jag inte skriva om riktigt än. Den anekdoten väntar jag nog några år med.
Men ett bra tips från coachen:
Glöm inget i skrivaren.
