Tänka sig att det blev höst igen.
Och när det ösregnar vad tänker Ida då?
Jo Ida tänker:
Låt mig gå en långpromenad
Och så gör hon det.
Men väta är inget hinder för en Ida.
Kyla är. Både fysisk och mentalt kyla. De fungerar ungefär likadant. Att allt blir stela, svårare, gråare och mer svårarbetat. De är jobbigare att le i en kall miljö.
Det har varit några utmanande jobbveckor av olika orsaker. Men när motståndet blir större så har Ida alltid en extra Ida-växel att sätta in. Den har jag fått sätta in. Samtidigt som det tär psykiskt och fysiskt med en kaotiskt jobbmiljö så är det samtidigt sådana miljöer som jag dras till och tycker om att bemästra. Jag har alltid gillat terrängkörning på livsvägen. Landsvägskörning på samma väg gör att jag somnar.
Men jag överlevde den här veckan också utan ha kört över alltför många människor. Hoppas jag. När bulldozern Ida kör terrängkörning har det hänt att personskador har inträffat, något personen Ida inte alls mår bra av. Likväl som jag hatar att vara bulldozer så älskar jag när vägen plattas ut och hålen i vägen blir lite grundare och jag kan byta till ett mer miljövänligt fordon.
I mitt hektiska liv har jag lärt mig att försöka ta varje dags utmaningar just den dagen utan att för den delen skjuta upp något. Jag tar tag i dagens utmaningar idag. Inte igår och inte imorgon, idag. Hade jag tänkt på morgondagens och övermorgons utmaningar hade jag blivit galen. Hade jag tänkt på gårdagens misslyckande hade jag blivit ännu mer galen, jag fokuserar mer på att göra saker idag på ett sätt så gårdagens misslyckande inte händer idag också.
Oavsett.
Idag och imorgon fokus jobb.
I helgen fokus på överdömeri på SM i Uppsala.
En
Dag
I
Taget
