...kultur för fan...

Kultur för fan.
Pappa sa alltid att kulturbudgeten i en kommun är oftast så låg i jämförelse med så mycket annat så de politiker som vill dra in på kultur, de skulle man akta sig för.
De har alltid en annan agenda.
Vi ska inte gå in på politiker som försöker styra kultur och vilken del av den politiska skärselden de förtjänar att hamna i.
 
 
 
I fredags var vi och såg Anastasia på Malmö Opera.
En fantastisk föreställning men utanför det utmynnade det i diskussioner kring historia, politik, psykologi, geografi, sömnad, träslöjd och en beräkning hur många steg en slagverkare måste springa en kväll mellan de olika instrumenten.
 
X hade frågat mig tidigare på kvällen vad jag skulle gjort om jag vann 10 miljoner men bara hade en dag att spendera dem på. När hon ställde frågan så visste jag inte svaret.

Men det slog mig: jag hade nog sett till att så många människor som möjligt fått tillgång till kultur.
 
Det var en riktigt bra 12-årspresent jag gav till mig själv och lite större X.
 

Att ge sig in i en värld som kanske inte riktigt är på riktigt är en av mina absoluta favoritaktiviteter näst efter äta äppelpaj på nyaskördade äpplen tillsammans med hemmagjord vaniljsås.
 
Att få lov att dyka ner i musik, glitter, glädje, lycka och sorg och andra känslor som man känner på riktigt men som man vet inte är riktigt på riktigt.
Men de känns som på riktigt.
Det är genuin lycka för mig.
 
Jag är väldigt glad att jag har den ekonomiska möjligheten att göra detta men tycker samtidigt att vissa saker är en mänsklig rättighet.
Tillgång till kultur är en sådan
 
Och fan ta den som försöker styra min kultur.
Den som styr min kultur petar förbaskat nära min själ och det borde de inte göra. Min själ är en vild själ som man inte bör peta på.
Den bits och den har inte munkorg.
 
 
 
 

Kommentera inlägget här :