Min hjärna saknar någon form av synaps.
Den fungerar lite som en katts hjärna som bara gör när något finns där.
Den fungerar lite som en katts hjärna som bara gör när något finns där.
Det finns inga barriärer som hindrar kroppen från att gå dit hjärnan får för sig att där finns något att upptäcka.
Det finns mycket kul runt omkring oss som vi bara vandrar förbi för 'så gör man inte', "det hinner jag inte"
Varför, undrar Ida-hjärnan då?
Om jag bara anpassar allt annat så går det.
Nästan alltid handlar det om konsekvenser.
Det är jobbigt
Det är pinsamt
Det blir stökigt
Men som vuxen tror jag på att det kan vara viktigt att strunta i konsekvenserna lite då och då och bara göra det som själen vill ha just då.
Själar kvävs ganska lätt.
Vissa själar är känsligare för andnöd än andra.
Därför låter jag ibland själen få andas och gör saker som jag inte borde.
Det är egentligen helt otroligt att du och jag fungerar ihop. Jag får panik av läsa detta!