Varning
Känsliga lösare varnas för tjockstickade extremt kliande offerkoftor liggandes i alla delar av detta inlägg.
Offerkofta basklädseln
Hela veckan har varit total kaos.
Sjuk med hög feber. Tvungen att jobba ändå.
Svårt att sova.
Det är basen på min jul
I år smakar offerkoftesaften extra bittert eftersom det är så extremt få röda dagar kring jul. Jag har ju inte heller haft mer än 14 dagars sammanhängande semester i år och haft en utmanande höst. Så de här tre lediga juldagarna har jag sett fram emot sedan Tre Kronor brann.
Därför kändes det bittert när jag med 39 graders feber kämpade mig igenom arbetsdagen på fredagen och såg allteftersom timmarna gick att hoppet om en välmående avslappnande jul flög ut likt dimridåer.
Lyckades ändå sova ett par timmar mellan hostningarna natten till Julafton och bestämr mig för att sätta ett leende på läpparna och smygsova till Kalle och låtsas att julmaten smakade något överhuvudtaget.
Det gick faktiskt ganska bra.
Vi är ju ingen julklappsfamilj utan det blir det som det blir. Jag fick något som jag varit på väg att köpa i två års tid:
En Fitbit
Min och Fitbitens relation kunde dock börjat på ett bättre sätt...
För klockan ett utlöses en kräksjukeanfall utan förvarning av barnet som i sömnen kräker rakt över sina julklappar som hon fått.
Sedan följer konstant kräkande tills klockan tio imorse.
Min nya fina Fitbit har under dagen bara skällt på mig.
Tydligen duger det inte att sova i 1 1/2 timme.
Och tydligen rör man sig inte tillräckligt när man ligger på ett badrumsgolv med feber bredvid ett kräkande barn .
Den här relationen började inte bra...
Ägnade dagen åt indirekt tvinga Energimyndigheten att bränna olja i Karlshamnsverket igen genom att behöva köra sex fulla tvättmaskiner.
Somnade med katten på magen framför Göta Kanal, gud vet vilken av filmerna.
Dagen slutade symboliskt.
Den stora julstjärnan på balkongen rasade ner.
Jag lyfte knappt på huvudet utan konstaterade bara faktumet att julen 2022 var en stukad jul.
Jag tittade i mina sociala flöden på uppradade uppklädda kärnfamiljer framför perfekt klädda julgranar. Leendes och tackandes för sin fina jul.
Piss of tänkte jag
Ge mig en dag så kan jag glädjas å all andras vägnar också.
Men jag behöver en dag.
Eller två
I övrigt har jag just nu många halvfärdiga texter som ligger och väntar på att sys ihop. Vissa av dem inspirerade av samtal jag haft med er kära läsare.
Så ni har lite att se fram emot.
May the force be with us tills dess