...dagens X...


Du vet hur det är. Först tänker man jag ska plocka upp och helt plötsligt står man och bakar.



...lite av varje...

Fy farao vad jag hatar min mobil just nu.
Den fattar verkligen...ingenting...

Ändå är 124 steg ett stooooort steg på vägen. Förra veckan tisdag-onsdag var det noll steg.
Samsung Health räknar nämligen inte ambulansturer, bli rullad i säng eller rullstolar inom kategorin 'steg'.

Min träning just nu består i små knäböj med kryckor, lyfta ben, böja ben, spänna skinkorna, vifta på tårna samt föra det max 30 grader utåt.

Jag är grym.
Och slutade med allt smärtstillande igår. Det ska kännas att man lever!
Skämtåsido så känner jag mig betydligt mer stabil i höftleden än jag trodde jag skulle göra och sju års smärta gör att den här smärtan inte är så farlig faktiskt. Bara annorlunda.

Ni ska slippa foto på min rumpa men såret går från övre delen av skinkan till nedre och jag har en snyggt blå/lila färgad bakdel just nu. 

När jag kom in på akuten så hade jag blodat ner allt så fick sådana där totalt meningslösa nät-trosor av landstinget. Jag fattar verkligen inte. De sitter obekämt, skyddar ingenting och håller ingenting.
Skickade en bild på dem till barnet.

Och hon är ju inte som andra barn...


Skratt gör en friskare snabbare.




Taggar: artros, höftplastik, operation, ung;

...minnessåll...