Ida I Världen

Sen kom tusen frågor.

Lika bra skriva om det här istället för att förklara tusen gånger till.

Följande saga är skrivet i tredje person fullt medvetet, att det skulle vara jag som har en sådan brist på hjärnförmåga vägrar jag erkänna.

Öppet hyfsat bemannat kontorslandskap

Chefen på plats.

Ida mycket saker på sin agenda.

Chefen lär Ida något.

Ida som har ett minne som en mindre guldfisk skyndar sig till sitt kontor för att inte glömma den nya visdomen samtidigt som mobilen plingar.

Eftersom Ida behöver veta allt hela tiden, tar hon upp mobilen för att checka läget.

Och fortsätter med raska steg mot sitt kontor med hjärnan på tiotusen andra ställen än på kontoret och med blicken fäst på skärmen.

Så vandrar Idas näsa rakt in i väggen.

Väggen skallrar.

Det gör Idas huvud också

Följande utspelar sig därefter:

Ida börjar hysteriskt skratta för hon inser hur jävla dumt det måste ha sett ut.

Ida börjar hysteriskt gråta för det gjorde galet ont.

Näsan spricker och blodet börjar spruta.

Resten av kontoret vänder sig om.

Väggen skallrar i tio minuter efter händelsen och har numera ett näs-märke från Ida.

Ida rusar in till toan med blod, tårar och skratt i luften.

Kontoret fattar inte vad som hänt även om de observera den svängande väggen och snyggaste näsmärket. 

Snällaste kollegan hänger på Ida mot toan.

Snällaste kollegan dör också av skratt när hen ser Idas svullna blödande näsa på toa och inser vad som hänt.

Hen springer till frysen, plockar ut första bästa frysna vara som kan tänkas finnas i en kontorskyl och hjälper Ida att trycka mot den stackars näsan.

Hjälten sätter sen ett plåster på såret rakt över Idas näsa fortfarande skrattandes.

Resten av dagen satt Ida sedan med en allt mer svullen och bultande näsa och ett paket frusen kycklingkorv mot näsan.