Ida I Världen

Vilken Mello-vecka!

Ingen har pratat om den Beyoncés lite sämre lillasyster som gick vidare. Alla har istället pratat om...

 

 

Det har varit räder av Kronofogden på hotellrum.
Värdering av hennes tillgångar.
Tillbakalämnande av tillgångar för det skulle bli dyrare att sälja än det hade inbringat i pengar.

Och hon har ätit upp sitt läppstift

Desdutom har låten seglat upp och utmanar annan kvalitetsmusik från Mello (nämligen Fröken Snusk) på Spotify-listan.

 

Och folket jublar.

Jo, att man kan vara ganska kass och ändå lyckas.

Vilket appelerar ungefär 98% av befolkningen eftersom de flesta av oss inte har någon talang alls. Gunilla inger hopp i oss att det kan funka ändå.

 

Människan behöver hopp.

 

Själv har jag använt veckan till att kolla mina samlarkort i Melloappen.
Jag har just nu 148 stycken Bert Karlsson-kort.

Heja mig!

 

 

Tack Magnus för käleken du visar världens bästa Mellolajvblogg varje vecka när du skickar Bert Karlssons till mig!

 

Ni andra; jag heter idaindaworld i Melloappen

För alla har väl den?

Såklart

Den är betald av våra skattepengar

Think about it...

 

 

Förutom de (typ Robban) som saknar Sten Broman.

Den här bilden är till dig Robban 

 

---

 

Årets hittills bästa deltävling och det är väldigt tyst kring er och ganska kass trafik till bloggen. 

Vad gör alla ikväll?

 

Nu pratar Tina och Ronny. Nu har jag lärt mig mellansnackarnas namn.
De berättar att Gunilla har en klubbspelning i Stockholm ikväll.

 

Danny Saucedo

 

Inget överraskande

Danny hoppar. Oj vad han hoppar.

Jag insåg precis att jag nog kommer sluta sjunga Lalalalala Gunilla och sjunga ' I am so happy that you found me' under närmsta veckan.

Det är galet roligt

Och tramsigt

Sten Broman hade inte gilla't

Men jag är inte Sten Broman. Även om jag gillar hans köttbullar. Sten Broman är död.

 

I Hall Of Fame blev Chattanooga invalda och kallar sig 'manskvinnor' och verkar allmänt hysteriska och fick världens reklamplats för sin 'nya' skiva som digitaliserats och alltså finns att hitta på Spotify.

Sedan sjunger de ett 'tack' och det är precis så konstigt som det bara kan vara i Mello.

 

Nu blir det avgörande...

Galet spridda skurar gällande rösterna...

 

Dotter vidare.

När ljuset kom på börjar gunderingarma komma kring Dotters kläder.

- Försökte hon lära sig sticka men gav upp?

- Har hon blivit jagad av zombies?

- Sprang hon genom skogen på väg till Eskilstuna?

 

Frågorna är många.

Men. Vi kanske få svaret för Dotter är i final.

 

Jag är i Finland när det är final.

Katt. A. Strof.

Stabsläge i Mello-Sverige.

Men vi har ju faktiskt en runda kvar innan dess.

 

Jag skänker er kärlek.
Fred och lite extra kärlek till alla finnlandssvenskar på Finlandssvenskarnas dag idag. Nu slår vi över till jazz-lördag.

Eller nått.

 

Tack å hej leverpastej!

 

 

Whaaaaat!

Tänker ni.

Är inte Mellocirkusen i Växjö?

Ni har alldeles rätt. Artistern. SVT och de där människorna bakom datorn med ett fastklistrat hjärta för att dölja Apple-loggan är i Växjö.

Men allas vår favoritlajvbloggare (alltså jag) är i Övik.

Snart kööööör vi gänget!

Är ni med?

Åååh!

Nu kom maten. I will survive Mello in Övik

Nu kommenterar vi inte vad Meltzer har på sig.

Love you guys!

❤️

Nu snackar de dära som jag har problem med.

Carina Berg dejtar Jaqueline på gymmet med Pernilla Wibergs ultrahit 'Privelige'.

Forgotten

Jaqueline dejtar på gymmet. Minst en hjärteröst från mig. Sköna folk pä gymmet. 

Cassi Opeia tävlar emot sig själv.

Jaqyeöine är halvnake. Och har glömt byxorna med valt ha på sig mormorstrosor i svart.

Nu är vi på striptease och sjunger gladpop. 

Snyggt nummer men nu ligger damen och krälar runt och får herrarnas röster trots att det krälas friskt på Eurovisionscenen 

Och där kom en dålig falsett.

Nej. Inget krälande och dålig falsett...

Clara känner sig konstig och spelar Yatzy när hon dejtar och dejtar sig själv och har skrivit en låt om det som hon nu ska sjunga.

Dagens flicka med gitarr.

Girlpower låt. Skarp uppbyggnad.

Mörk röst.

Intressant att det osar mer sexappeal kring det här är en dam som krälar halvnaken på scen. 

Clara kastar gitarren, headbangar och är cool.

Är singel och gillar mat. Han lagar mat till sig själv och vill ha någon som är förstående och snäll.

Någon?

Någon?

Någon?

Det borde vara förbjudet döpa en låt till 'Take my bresth away'. 

Småfalskt. Fint ljus och 80-tals piano.

Svartaklädda män på scen som tar sig i skrevet. Ki. Viftar med höfterna.

Zarah Larssons kille jobbar stenhårt med höfterna i bakgrunden. Det här är som alla östeuropeiska dåliga bidrag senaste 20 åren. Enda skillnaden är Zarah Larssons dansande pojkvän.

'Ägglossningen peakar' säger Carolina Gynning. 

Dagens bästa.

Peakande ägglossning rockar stenfett.

Jag har ingen aning vem der här är men han går och badar på sin dejt. Plus.

Jag blev häntad av en person som kört likbil. För jag satt fast. Det var en av mina första dejter.

Hela sädesfältet på plats på scen bakom Kloudy. 

Korn

Havre

Vete

Råg

En låt på svenska. Det här låter som svensk kille men tveksam röst sjunger sång som får flickors hjärtan att smälta. Typ Viktor Leksell.

Nedtonad låt utan någon av Zarah Larssons pojkvänner som tar sig i skrevet.

Gunilla Persson berättar att hon har 'flera styckna på gång'.  Björn Gustavsson får 10 poäng av Gunilla. Jag vet inte om det är bra eller dåligt...

Nu ska vi se om Gunilla svimmar på scen.

Först kommer cowboysarna in. Sedan Gunilla med silverstrass. Med samma rörelsemönster som Caroma hade 1984. Snälla. Värva henne till Let's Dance. Än så länge har Gunilla rört sig... 0 steg.

Jag är mållös. Jag är aldrig mållös.

Nu skakar Gunilla lite till höger. Och lite till vänster.

Jag. Är. Mållös.

Jac ska fundera på om det är något bra.

Eller dåligt. 

Och för vem.

Cazzie vann Eurovision ifjol. Men berättar under picknick i korridoren att hon har ångest. 

Carina hade hetat Carina Pitt om hon gift sig med sin barndomskärlek.

Jag hade hetat Ida Palme.

Roligt inslag. Bästa introt idag.

Lekfull inledning trots Cazzie Opeias Joker-look. Kul, glad låt med rosa förtecken i och roliga falsett-partier med en lekfull melodi som går i bakgrunden. Där kom gula handskar med ögon upp. Den här låten kommer jag sjunga på under veckan. 

För mig. Kvällens bästa och proffsigaste.

Mellansnack

Bästa ordet uttalat idag:

GRIIIIN RUOOOM

(sagt på skånska)

Nu springer Gynning omkring i just GRIIIN RUUUUOM.

Ett uppåtköp från Deltävling 1 och 2s helt obeskrivligt konstiga frågelåda.

Gynning kastar konfetti

Björn Gustavsson är cool och och ifrågasätter att vinsten i Eurovision är att arrangera Eurovision. Och när man tänker efter. Borde inte de som kommer sist arrangera?

Gustavsson stand-upar och säger att USA förvandlats till bad boy och förklarar det som att dricka kvällste på eftermiddagen. Sedan drar han skämt som han redan drog för två år sedan på sin USA-sejour. Och berättar om pungkulor som fastnat i en bastu.

SVT

I love you

❤️

Nu pratar de odds igen

Låt oss slösa bort våra pengar på spel om Mello.

Not

Kvällens första finalist

Jaqueline.

Hela orten har röstat. Och G:son har ytterligare en finalist.

Och Jaqueline är bättre när hon går omkring i publiken än när hon krälar på golvet. Snälla. SVT. Ge jobbet att omfixa hennes framträdande till någon med lite artistisk finess.

Typ Johanna Bonow?

Okej.

Jag inser att Sverige gillar krälande halvnakna damer på golvet. Jag är ju inte så svensk jag inte...

Nu kommer dagens Hall of Fame.

Edward af Sillén!

Allvarligt. Att han inte fått det tidigare är en skam.

Edwards texter är genialiska.

Jag tänker inte erkänna att Edward är min stora inspiration eftersom jag starkt misstänker att Mellolajvbloggen är en stor inspirationskälla till Edward av Sillén....

Nu gör Christine Meltzer en parodi på Gunilla.

Vad. Händer.

Nu slänger de in SVTs vd Hanna Stjärne i leken.

I en ganska märklig sketch...

Fattade någon?

567 000 har röstat.

Nu kommer alla röstningsgrupper.

Gunilla får första 12 an... jag är inte förvånad att barnen ger 12or till LaGunilla.

Men nu paus där pausfåglarna kvittrar om helt självklara saker som alla redan vet.

Vidare till final

Cazzi Opeia

Tack. Lite vett i landet.

Nu ska jag ha lite vett i skallen och sova. Nytt jobb imorgon.

Är ni nöjda?!

Jag är. Trots allt.

---

  

Jag har alltid känt en eufori över det som vi kallar livet.
Jag har en stor förmåga att hitta lycka i de minsta beståndsdelarna och jag värdesätter mitt eget och andras liv högt.
Senaste året har jag börjat fundera ännu mer intensivt. Inte på meningen med livet utan vad jag vill fylla det med.

Befinner jag mig i någon form av existentiell kris?
En kris som inte är baserat på oviljan att leva utan precis tvärtom.
Viljan "att leva" och vad det innebär för just mig.

Efter mycket funderingar har jag kommit till slutsatsen att hela jag är en existentiell kris.

Mitt liv är definierat av kris och oftast är de direkt inspirerade av "På Spåret"?

Vart är jag på väg?

 

Fast leva bör man ju göra tills den dagen man dör så för mig blir det är dumt att åldersbestämma kriser som rör livet. Livet finns ju alltid där och synd vore att inte leva det medan man kan. Det enda som man med säkerhet vet med livet är att man fötts och att man kommer att dö.

Däremellan vet jag ingenting men jag avundas dig som föds, lever och dör.

 

För mig är nämligen det där i mitten en enda sörja. 

Jag vet inte riktigt vad livet är,  även om jag älskar att vara en del av det.

Vara en del av krisen?

 

Det är nog det som är min kris som jag med olika styrka funderat på i 40 år. Det måste väl innebära att hela jag en ständig kris?

 

I mina sämsta stunder undrar jag vem som orkar med en ständig kris som ironiskt nog ändå alltid vandrar omkring lycklig med ett leende på läpparna och älskar allt hon väljer att göra.
Jag brukar komma på att om jag orkar med mig själv, då kanske några andra också gör det.

 

Men jag avundas dig som föds, lever och dör.

Som inte är 'kris' definierad.

Som vet vad du känner. 

Som vet vad du tycker. 

Som vet vad du vill.

Som har allt klart för dig.

 

Just nu letar jag livet även om jag befinner mig mitt i det.
Hur kan man befinna sig mitt i matchen utan att veta vad man tävlar om eller hur reglerna fungerar?
Går det att vinna ändå?

Sökandet innebär dock att jag befinner mig i en extremt spännande fas.
Är kris för mig samma som att leva? 
Är kris meningen med mitt liv?

 

Just nu är livet en betydligt tydligare match än vanligt.
Jag vet att det hela beror på att jag har haft en av de tuffaste jularna, någonsin. Startsignalen till matchen ljöd högt och tydligt och jag var tvungen att skjuta som en kanon ur startblocken för att hänga med. Där livet på många sätt sattes på sin spets och balanserade på eggen.

När ljudsignalen löd blev det lite som i Monthy Pythons gamla sketch:

 

 

 

 

När det är tufft så tär det på orken att hänga med i matchen - om jag ens är med i matchen. Det känns som om jag springer omkring som en höna som precis blivit nackad.

 

Julen innebar mer kris än vad normala människor möter under en livstid. 

Varav ett handlade om ett ljus som slocknade för han som ägde livet hade bestämt sig. Valt att förpassa sitt liv in i det andra som vi vet definitivt kommer hända.

Helt utan förvarning och helt utan mening för oss andra.

I mellandagarna fick jag ett meddelande som jag fick läsa tre gånger.
För jag förstod inte.
Vissa saker går inte att förstå och det enda sättet att förstå det man inte förstår, det är att lära sig acceptera att man inte förstår.

Men jag förstår fortfarande inte.

 

Livet tog slut.

För det fanns ingen mening utan det enda som fanns kvar var det definitiva.

Varje person måste känna sin egen mening.

 
Det händer att meningen försvinner, springer och gömmer sig i dunkla vråna och bubblan är bara ett tomt vakum där all luft pressats ut och personen befinner sig i ett kosmos av ingenting.

Det finns inget liv i livet. 

Utan liv är vägen som vi går på väldigt tung att vandra.

Du springer "Toughest" men du kommer inte över första hindret och det finns inte heller någon synlig målgång eller mening att överhuvdutaget att vara där. Bara samma hinder varje dag som byggs på samtidigt som vakumet blir alltmer påtagligt och luften tar slut.

Människor står på andra sidan och skriker att de älskar dig men rösterna når inte fram när ljudet försvinner i vakumet där du befinner dig i. I ett vakum där du inte heller kan andas.
Du ser dem inte heller bakom muren som byggs på i okontrollerad fart.

Ser man ingen, hör man ingen, känner man ingen - så finns de inte.

 Du är ensam

 

Att jag fötts

Att jag levt

Att jag dött

 

Men livet för med sig saker som gör ont.

Som smärtar.

Som utmanar

Och jag är mitt i matchen som jag inte ens vet vad den går ut på alternativt så står jag kanske på sidlinjen och tittar på medan den pågår?

Till viss del är det självvalt.
Vissa väljer springa Tjejmilen.
Jag hamnar på något sätt alltid på startlinjen till Ironman efter Ironman efter Ironman utan paus. Trots att jag försöker följa skyltarna som säger 'Tjejmilen'.

Väljer jag Ironman eller väljer Ironman mig?

 

Jag är stark men det tär på mig när jag ifrågasätter mitt 'jag', för jag förstår inte varför livet utsätter mig för utmaningen att leva och älska att göra det och därmed känna. Jag funderar också på varför jag väljer skyltarna som säger "Ironman" hela tiden.

 

Varför kunde jag inte bara få lov att

Födas

Leva

Dö

 

Där livet är lika självklart hur det ska levas som det var att födas och kommer vara att dö.