Eller så är det människor som kämpar mot livets orättvisor; cancer, barnlöshet, förlusten av något o.s.v.
Jag inbillar mig att jag fyller ett hål eftersom jag aldrig vet när jag bör hålla tyst. Jag öppnar mitt hjärta och lägger det på ett fat; för Livet är gott och Livet är ont. Och ibland känns det som om Livet har rest bort och inte ens är närvarande.
Jag har haft en tuff vecka. Tror att de senaste årens ambulanstransporter, sjukhusvistelser, avsaknaden av semester, mycket jobb, för mycket jobb och människor omkring mig som jag älskar som tenderar att 'nästan-dö'. Jag tror att det börjar ta ut sin rätt i själen. Känner mig mentalt dränerad. De senaste 6 åren har jag varit död tre gånger och mitt barn har varit död en gång. Jag har aldrig fällt en tår. Jag har alltid stått upp. Stolt med humor och humör i behåll. Men det har nog långsamt dränerats. ..
Trots att Livet är ganska bra. Jag vet att det är bra. Ändå är det ibland svårt övertyga själen att Livet är bra. Ibland kommer det droppar som sätter igång vågorna i själen. En sådan droppe kom i veckan och satte mig i gungning.
Vad gör man? Inte mycket. Bryter ihop. Överlever. Och sedan kommer Livet tillbaka som som det ska vara. Jag är idag i fas 'överlever'.
Så idag har det bakats cupcakes ! Det är en del av firandet av Överlevandet.
Så tacksam över de människors jag har omkring mig som älskar mig trots alla fel och brister.
Det är ni som är frostingen ovanpå de torra muffinsen.
