...Idalogi regel 200...

Så var det då dags för jubileums-Idalogi regel nummer 200.
I tre år har jag filat på min Idalogi och jag gissar att flera av de klok- och galeskaper som kommit ut har upprepats och troligtvis varit motstridiga beroende på mitt humör.
 
Men när det gäller Idalogin så gör det faktiskt ingenting, för den första regeln var ganska tydlig med inriktningen av Idalogin:
 
 
 
 Så idag firar vi då Idalogi regel nummer 200. Den är kort och enkel:
 
 
Var lycklig
 
 
Grattis Idalogin på dagen!
Utan dig vore jag inte Ida!
 
 
Taggar: 200, Idalogi;

...slutet på en resa...

Vi har haft en helt fantastisk en och en halv vecka.
Jag älskar att resa runt.
Jag älskar att spontangöra saker.
Bli nyfiken på platser och sedan bara åka dit.
 
 
 Bli överraskad av världen och av människor i den.
 
Därför är jag alltid tom när jag är på väg hem.
En sådan tomhet som tär och gör mig ledsen.
Inte för att jag inte vill komma hem utan för att jag vill fortsätta resa.
Fortsätta möta upplevelser för all evighet
 
 
Jag är nog född med resandeblod i ådrorna. Då menar jag inte att åka bort för att besöka just en plats utan rörligt resa runt och upptäcka nya saker, nya människor, nya platser. Att aldrig fastna på ett ställe utan ständigt vara i rörelse, ständigt få ny kunskap och ständigt utvecklas på platserna som man besöker och människorna som man möter.
 
 
 
Vissa saker tvingas man ju fastna i. För att kunna röra sig på andra ställen i livet. Livet är en enda stor kompromiss.
 
Oavsett så blir det alltid ångestfullt att sluta resa.
Inte att komma hem
Jag älskar hemma och jag älskar inte borta.
Men jag älskar att resa.
Det finns dock en stor fördel med att sluta resa, det är att man kan börja planera för nästa resa.
 
 
Så nu ska jag försöka ge mig själv lite terapi i form av research och titta på lite resande runt i vackra Skåne/Halland/Småland istället.
Jag har en Höga Kusten-resa på gång i augusti, Småland i september och dessutom förhoppningsvis Mallis samma månad.
 
Förhoppningsvis skriver jag
Ni får veta mer om min fajt för den där Mallis-resan imorgon. Blod, svett och tårar minst sagt. Eller snarare väntan, hissmusik och frustruation.
 
 
Har ni förresten förberett er med popcorn, chips och dippa för publiceringen av Idalogi regel nummer 200?
 
Det är ungefär lika spännande som att vänta på vem som är den nya ICA-Stig, fast lite mer klass att vänta på Idalogi regel nummer 200.
 
Den kommer publiceras ikväll klockan 19.000
 
 
Taggar: resa, resande, sverige;

...sista målet på årets resa...

Jag hade blivit tipsad om Nordena Ark i Hunnebostrand. Är själv ingen större fan av djur i bur som 'tas om hand' av vinstgivande bolag. Man kan försöka övertala sig till döddagar att det är för en god sak att underhållas och roas av utrotningshotade djur men fakta är att det idag finns fler tigrar i våra djurparker än i naturen. Och att jag går och glor på djur i bur som aldrig någonsin kommer kunna leva ett annat liv, där mina pengar går till aktieägare snarare än utbildning av människor i fattigare länder hur man tar hand om sin omgivning. Då undrar jag faktiskt vad poängen är...
 
Nordens Ark skiljer sig.
För det första drivs den av en stiftelse utan vinstsyfte. För det andra så verkar det finnas en tydlig plan för de djur som är där. Jag kände att att huvudsyftet med djuren inte främst var att jag som som kund skulle få valuta för pengarna, utan huvudsyftet var faktiskt djuren.
 
Jag rekommenderar alla att ladda ner appen Nordens Ark innan sitt besök för kartan i appen fungerade utmärkt och gav upphov till lite skratt där den påstod att vi stod mitt inne i buren med persisk leopard.
 
Matpriserna var rimliga. 30 kronor för en varm korv med bröd kändes som hittat.
Vargarna lyste som vanligt med sin frånvaro men efter lång väntan kom en hane vandrande precis framför oss och gjorde sina behov. Bajsa med vargar. Så mitt enda foto på vargen från Nordens Ark är följande mästerfotografi:
 
 
Tack vargen för att du delade med dig!
 
X favorit blev annars pallaskatten som dagen till ära var riktigt social. 
 
 
Järvar hatar mig. Jag har inte sett en järv i hela mitt trots att jag historisk bidragit till mycket djur i bur-tittande. Så även denna gången lyste de med sin frånvaro. Tigrarna, stäppfåren, renarna och leoparderna var däremot aktiva den här dagen.
 
 
 
En del av Nordens Ark är lantgården där man får komma nära våra lantgårdraser även här vissa hotade arter som Linderödsgrisen. Linderösgrisen på Skånes Djurpark är gigantisk och ligger alltid i sin lerpöl på sidan när man är där. På Nordens Ark hade de två mycket mindre och pigga gyltor som tydligen just i denna sekund väntar på sin nya herre som är en superliten kille i köpt från ett lantbruk i Halland.Det kommer bli löööööööve i Nordens Ark inom kort är min gissning. Här är en av de blivande fruarna, kanske behöver hon jobba på sitt bordsskick innan hon har första dejten med herren...
 
 
 
En mycket lyckad dag som tog ca 4-5 timmar och 12 000 steg att genomföra. Man ska vara beredd på att det är stora ytor att gå vilket beror på att man faktisk försökt göra hängnen så stora som möjligt.
 
Vi körde tillbaka till vår utgångspunkt Uddevalla. Jag hade först en idé att vi skulle käka middag i Hunnebostrand men bland annat priserna gjorde att jag tillslut landade i att sista resemåltiden skulle intas i Uddevalla. Det var en mycket bra taktik. Efter lite googlande hittade jag restaurangen Lilla Huset som ligger centralt i Uddevalla.  En supermysig restaurang där X kunde få det hon önskade mest av allt : Moulin Frites. Hon har skapat en rankinglista i sitt huvud var hon ätit de godaste moulin frites. En lista som nu börjar innefatta ganska många länder, städer och hålor. Ohotat överst på listan ligger en liten restaurang i Orange och en kvarterskrog i Gijon, annars hamnade Lilla Husets musslor högt på listan.
 
Det roliga med Uddevalla är att folk blir så förvånade att man är där. Kom i samspråk med en mycket god ambassadör för staden angående den outnyttjade potentialen i staden. En stad som egentligen har allt; närhet till natur, hav, och turistattraktionerna i Bohuslän men där man någonstans på vägen tappat sitt självförtroende som stad och gett upp. Som ett Bohuskt Åmål.
Oavsett så sa den här okända mannen på restaurangen att det är viktigt att sådana som vi kommer och fortsätter komma och se städer som Uddevalla samt att vi berättar om dem. Jag kan inte mer än hålla med, de bästa möten jag har haft är i städer där man inte förväntas att vara. 
Så jag får väl ta till mig mannens titel med den ära och utse mig till Ambassadors of Uddis. 🤣
 
Det blev en mysig avslutningsmiddag på en fantastisk resa Ida-style. Där vi hunnit mer på en vecka än vad normala människor gör under en livstid. Men det är så jag älskar att resa genom livet. Fortsätta upptäcka, forsätta vara nyfiken, fortsätta hitta platser att förälska sig i och samtidigt upptäcka och bli lite förälskad i sig själv. 
 
Imorgon kommer den sista delen av årets stora sommarresa.
 
Taggar: Hunnebostrand, Nordens Ark, Restaurangen, Restauranger, bohuslän, bästa, tips, uddevalla;