För ett par veckor sen skrev jag ett inlägg om olika känslor som jag inte tycker om att ha.
Jag tänker stanna vid en av dem.
Jag tänker stanna vid en av dem.
Känslan av
OTILLRÄCKLIGHET
Det är många av oss som känner igen den där känslan.
Man är otillräcklig som
- förälder
- partner
- kollega
- människa
- vän
- anställd
När är man nog?
Svaret för mig är nog
aldrig
Därför blir det aldrig bra när jag försätter mig i situationer där jag från början vet att jag aldrig kommer vara tillräcklig - vilket är ungefär alla situationer som jag väljer att kasta mig in i.
För det är just otillräckligheten som är utmaningen.
För det är just otillräckligheten som är utmaningen.
Tyvärr är det vanligt att människor som har en ständig blöt filt av otillräcklighet över sig även fungerar som en magnet på andra som är utrustade med hjärtan av sten. Som sedan kan utnyttja det vågskvalpande självförtroende-innehållet i sådana som jag.
Medvetet eller omedvetet
Att bli uttnyttjad är min värsta mardröm.
För samtidigt som jag vet att jag ofta känner mig otillräcklig så har jag den personliga insikten att jag är förbannat bra på ungefär det mesta ajg beslutar mig för att göra.
Därför är jag försöker jag vara nogrann med att inte bli just utnyttjad.
Därför är jag försöker jag vara nogrann med att inte bli just utnyttjad.
För jag är himla bra.
Allt och alla förtjänar inte min energi, kraft och person.
Ändå skvalpar själförtroendet där inne att jag inte räcker till trots att jag är himla bra.
Allt och alla förtjänar inte min energi, kraft och person.
Ändå skvalpar själförtroendet där inne att jag inte räcker till trots att jag är himla bra.
Sedan kommer de där perioderna när jag känner att jag inte räcker till för något eller någon oavsett hur bra jag vet att jag är.
Där tiden inte räcker och de förmågor man har inte räcker till det man vill.
Det är då man är som ett rått ägg med skört skal som de som ser svagheten kan knäcka i stekpannan och när det passar sig äta upp och så småningom skita ut och spola bort.
Där tiden inte räcker och de förmågor man har inte räcker till det man vill.
Det är då man är som ett rått ägg med skört skal som de som ser svagheten kan knäcka i stekpannan och när det passar sig äta upp och så småningom skita ut och spola bort.
Man får akta sig när man är ett rått ägg...
Däremot de dagar när man kokat i framgång så har skalet hårdnat och insidan stelnat så det finns inte en jävel som kan knäcka mig.
Den känslan är go...
Tyvärr är jag ganska ofta ett rått ägg som inte känner att jag är nog.
Då spelar det ingen roll hur bra jag vet att jag är för min insidas är ändå flytande och skalet skört och det går att knäcka ner mig i pannan.
Då spelar det ingen roll hur bra jag vet att jag är för min insidas är ändå flytande och skalet skört och det går att knäcka ner mig i pannan.
Man dör aldrig av att bli utnyttjad.
Men man känner sig ganska värdelös.
Men man känner sig ganska värdelös.
Så jag korar därför känslan
OTILLRÄCKLIGHET
som klar etta på min lista över känslor som jag hatar.