Ida I Världen

 

 

 

 

 

 

 Det är ju valår

 

Har någon missat det?

 

Jag ber om ursäkt i förväg om den här texten är förvirrande och kanske inte helt givande att läsa. Orsaken är att jag har fler frågor än svar när det gäller dagens ämne. 

 

Och det är väl precis det som är problemet med miljöfrågor och den pågående klimatkrisen.

 

Världen är så komplex.

Människan är så komplex,

Vad som påverkar vad är också oerhört komplext.

Kombinationen av ovan och resursbrist, snedfördelning av tillgångar och vår egen oförmåga och brist på vilja att "offra" något.

 

 

Det gör att frågorna blir fler än svaren.

 

I sin tur så baseras frågorna vi ställer mest på vår egen oförmåga att ställa några andra frågor.

Vissa frågor vill vi nämligen inte ha svar på eftersom svaren kommer påverka vårt beteende i en riktining vi inte har lust att ta. Svaren kommer ge oss kramp i magen, göra oss deprimerade samt inkräkta på det som vi ser som fri- och rättigheter.

 

Titta på flyg- och tågkrisen.  Alla de upprörda känslorna som funnit på grund av problem att få pass, flygplan som stått still, bagage som fastnat och så vidare. Det tyder på att charterresan all-inclusive till Mallis är en mänsklig rättighet för varenda svensk och som är skyddad i grundlagen.

Få människor har kvar ödmjukheten att den där charterresan är en krydda som vi tack vare tur, hårt arbete och omständigheter kan göra.

Jag anser dock att det är faktiskt ingen rättighet att kunna göra det. 

 

 

Därför låter vi ibland bli att ställa frågorna.

Som en överlevnadsmekanism.

För vi någonstans vet att svaren på våra frågor får oss att må så dåligt så vi låter bli att ens ställa dem.

 

 

När vi diskuterar klimat så stöter vi på problem redan från början.

 

För mig är det här inte ens ens frågeställning men jag förstår att det är det för vissa.

 

För mig är det helt oförståeligt att man kan tro att det vi tillsätter, gör om eller pillar på inte påverkas av att vi gör det. Fysikens lagar, Däremot kan vi diskutera vad som påverkas av ondo, vad som påverkas av godo och vad vi är beredda att offra för att få fortsätta leva som vi gör.

Den sista frågan brukar besvaras med att "andra ska förändras".

 

Ni vet

 

Svårigheten att se sig själv i den globala helheten är svår.

Samtidigt som vi enskilda människor är så små tycker vi alla att vi är värda så himla mycket. Som om människan är född med ett narcisistiskt mindesvärdeskomplex.

 

Det är här ansvarsbiten är så svår...

 

Jag vill inte ändra mig.

Jag röstar inte på de politiker som gör att jag kommer tvingas att ändra på mig.

Vad lilla jag gör spelar ingen roll i den globala helheten.

Vi måste sänka bränslepriserna, men jag har inget alternativ hur vi ska minska utsläppen. För det är inte mitt ansvar. Det för ingenjörerna lösa.

Ingenjörerna löser det nog.

 

Och alla andra måste skaffa färre barn.

 

I all typ av ekonomisk teori som baseras på brist på resurser finns det en vedertagen paradox. Om ägandeskapet av en begränsad resurs är oklart så nyttjas resursen icke optimalt.

 

Tyvärr är Moder Jord själva en sådan resurs.

Ingen äger den.

Alla äger den.

 

Vem har då ansvar för att det nyttjas ompitmalt på lång och kort sikt?

Ingen är lättare att svara än alla.

 

 

 

Knappast

 

Men jag försöker, jag försöker att inte sätta på mig skyglapparna och jag försöker ständigt läsa på och läsa nytt och tänka.

Jag är ödmjuk nog att inse att varje resurs jag nyttjar gör att den blir nyttjad.

 

Jag anser att jag har ett ansvar, liksom politikerna, liksom du, liksom världen.

Jag tar mitt ansvar. Du tar ditt.

Vi litar på varandra.

 

Jag har ingenting emot att äta lövbiff på lördagkvällarna för övrigt och jag tror att det fanns ett par-tre människor innan bilen uppfanns:

 

 

 

Även om jag föredrar att äta annat och tror jorden hade sett bättre ut med några färre människor.

Hade gärna valt vilka