Ida I Världen

...där hörlurar byts oftare än trosor...

 

..nästan iallafall...

 

Ödet för mina lurar är alltid desamma:

för tidig och tragisk död.

Metoden har dock skiljt sig åt.

 

De stackarna har drunknat efter ha lagts i kaffekoppar, tekoppar och drinkar med sugrör.

 

De har fastnat i bildörrar, tågdörrar, blixtlås och i olika delar av min klädsel så de dragits itu som de ingår i något sjukt tortysexperiment. Oftas helt omöjliga att sätta ihop igen. Ibland har man kunna sätta ihop dem med silvertejp men det har oftast bara förlängt deras lidande till den analkande förutbestämda tidiga och tragiska döden som förpassar dem till hörlurshimlen.
I hörlurshimlen finns det redan ett harem av Ida-lurar.

 

Sedan har vi problemet med knutarna i mina synapser som gör att jag glömmer, tappar och förlägger saker som jag använder ofta. Jag har taggat halva Europa genom att placera hörlurar på olika platser, färdmedel och miljöer.

 

Men den här gången har det hänt något speciellt.

De senaste lurarna har doppats i kaffe, tappats i fontäner, glömts över halva Europa men överlevt allt. 

Men igår tog det slut.

 

On/Off-knappen har glappat ett tag men med lite tuff kärlek har de fungerat ändå. Men nu kastades handduken in och lurarna fick möta sina föregångare i hörlurshimlen.

1 1/2 år gamla. De äldsta lurarna jag någonsin ägt.

Nej, jag är inte för konsumtionssamhälle men jag och hörlurar är inte kompatibla, våra energier synkar inte men jag är någonstans tacksam att jag tar död på lurarna innan de tar död på mig,

 

Oavsett så har jag nu väldigt explicita krav på de nya hörlurarna som jag ska införskaffa eftersom de förra lurarna satte standarden och den har höjts.

1. Fukt/vattentäta
För att kunna möta utmaningen att läggas i kaffekoppar.

 

Pods/Buds fungerar inte utan snöre. Ett dygn sedan hade jag bara haft en lur kvar. Max.

Snöre mellan öronsnäckorna är ett måste

 

Jag blir knäpp när man lyssnar på någon intressant podd men inte hör allt ordentligt. 

 

Jag pratar mycket

 

Jag har små öron och gillar lyssna på podd innan jag somnar. 

 

Har ni några tips?

 

 

Varning

Känsliga lösare varnas för tjockstickade extremt kliande offerkoftor liggandes i alla delar av detta inlägg.

Offerkofta basklädseln

Hela veckan har varit total kaos.

Sjuk med hög feber. Tvungen att jobba ändå.

Svårt att sova.

Det är basen på min jul

I år smakar offerkoftesaften extra bittert eftersom det är så extremt få röda dagar kring jul. Jag har ju inte heller haft mer än 14 dagars sammanhängande semester i år och haft en utmanande höst. Så de här tre lediga juldagarna har jag sett fram emot sedan Tre Kronor brann.

Därför kändes det bittert när jag med 39 graders feber kämpade mig igenom arbetsdagen på fredagen och såg allteftersom timmarna gick att hoppet om en välmående avslappnande jul flög ut likt dimridåer.

Lyckades ändå sova ett par timmar mellan hostningarna natten till Julafton och bestämr mig för att sätta ett leende på läpparna och smygsova till Kalle och låtsas att julmaten smakade något överhuvudtaget.

Det är ju något kryptiskt att min hjärna tycker om att gå vilse när jag samtidigt är en person som slaviskt skriver to-do-listor och planerar tidsschema med största precision. 

Jag tror dock att anledningen till att jag skriver to-do-listor och använder mig att virtuella deadlines är just för att jag vet om min själv eviga längtan att gå vilse. Det är ju inget fel att gå vilse men det kanske inte är fruktbart att i livet ständigt treva dig omkring och undra vart du är.

 

Hela poängen med att gå vilse är ju att hitta till något.
Något som du inte vet vad det är innan du gått vilse.

 

När jag bodde i Madrid så brukade jag hoppa av bussen eller kliva av Metron lite varstans och därifrån försöka ta mig hem med mina två ben. På det sättet fascinerar städer mig, man kan hitta guldkorn som förgyller i de mörkaste gränder. Man kan hitta krukan med guld fast det inte ens finns någon regnsbåge just där. Städer är fulla med platser som är värda att besöka men som inte står i de vanliga guideböckerna, man hittar bara dem om man går vilse en smula.

 

Google Maps har ju varit en stor hjälp i min eviga längtan efter att gå vilse. Jag är ju egentligen bara vilse litegrand, i värsta fall kan jag bara dra upp min mobila förälängning av min egen hjärna och kolla vart man är på väg.

Lite fuskigt faktiskt

 

Oavsett så fick jag för mig att ta mig ut på en liten kort promenad nu på eftermiddagen i skogarna kring stugan. Men mina korta promenader är ungefär lika sanningsenligt som när jag säger att "idag ska jag bara jobba halvdag".

Det händer bara inte

Oavsett ambition.

 

Så min lilla promenad blev ganska lång efter lite avstickare in i skogen och det var inte förrän jag insåg att det började bli mörkt som jag insåg att det kanske var dags att ta upp den där mobila förlängningen av hjärnan och iallafall kolla att jag gick på rätt håll.

 

 

En av mina fascinationer med att gå vilse är ju att det möjliggör att man hittar saker. Och det gäller även när man går vilse i skogen, inte bara i stan. Problemet när man går vilse i skogen är att det kan vara något mer komplicerat att hitta rätt väg igen, Uber är svårt att få fram till kalhygget söder om Tyringe. 
Dock gör min drivkraft att alltid försätta mig i mentala och fysiska situationer där jag går vilse, att jag har en förmåga att hitta platser, människor och situationer som är få förunnat. Mitt liv är och har varit så rikt just tack vare den egenskaper - att jag dras till situationer där jag är vilse.
.Jag är väldigt tacksam över den här egenskapen. 

På tal om att gå vilse.
Häromdagen gick jag lite vilse på i Systembolagets hyllor. Jag vandrade nämligen in i en hylla där jag inte brukar hänga. 

'Nämen, tänkte hjärnan, om jag skulle testa dessa 'roliga' julsmaker på alkoholhaltiga drycker.' 

Min absolut bästa förvirrade-gen valde cider med smak av polkagris.

 

 

Om den var god?

Jag ger den betyg en miljon bajskorvar

💩

💩💩💩

💩💩💩💩💩

💩💩💩💩💩💩💩

 💩💩💩💩💩💩💩💩💩

💩💩💩💩💩💩💩

💩💩💩💩💩

💩💩💩

💩

Det är billigare att köpa Flux och dricka.
Och med Fluxen får man fina tänder på köpet.

Det här var inte ett av mina bättre fynd när jag gått vilse.