...låt oss skjuta lite varg...

Ja.
Jag bor i Skåne.

Ja.
Jag bor delvis tätort

Ja.
Jag kan aldrig sätta mig in i hur det är att bo i inre Norrland.

Men...
...igårkväll var jag ute runt 23 tiden. 
Jag tycker om det som låter i en tyst mörk skog.
Det låter nämligen väldigt mycket där.

Men igårkväll var det inte tyst. 
Det hördes nämligen gruffande, stökande och grymtande och det var familjen Vildsvin som kommit på besök. Jag vet inte om ni hört en vildsvinsflock i kompakt mörker?

Det låter som ett gäng monster ur den värsta skräckfilmen och jag är förvånad att ingen har plockat upp ideén om 'Wildboars from hell' eller 'Det som bökar i skogen'.

Men... google är min vän. Tydligen gjordes det en skräckfilm om grisar 1984 vid namn razorback. Plotten är genialisk:
'En stor australiensisk gris attackerar en gammal man, tar en bebis och dödar en journalist. Hennes man undersöker'

En must-see

Oavsett
 Det blev inte det enda besöket utomhus den natten. Det var 15 grader utomhus och eftersom jag älskar att sova med fönstret öppet så kunde jag höra det avlägsna grymtande i sömnen tills jag vaknade vid tre tiden. Beslutade att ta en tur ut igen.
Bara för att

Gick iförd enbart sovkläderna, barfota genom det höga oklippta gräset och kände hur de blöta fallna höstlöven fastnade på mina fötter.
Gruffandet var närmre nu och det skrämde mig.
Men rädsla är ingen rationell känsla.
Jag och mina bara fötter befann mig i deras land.
Mina fötter tog mig efter några minuter tillbaka in i huset och lämnande de bökande bestarna ifred.

I sammanhanget kom jag att tänka på den licensjakt på 75 vargar som länsstyrelsen godkänt för 2023.
Vargen är en rödlistad art med stora inavelsproblem i de svensk och norska stammarna. När jag läste på om detta efter nattens lilla promenad försökte jag ta på mig alla sorters glasögon som jag kunde men hur många glasögon jag än tog på mig kunde jag inte hitta anledningen till att skjuta av 75 individer av en rödlistad art.
'Alla vill ha varg men ingen vill ha dem runt husknuten'
skrev en krönikör i svenska jägarförbundets tidning.

Jag har vildsvin runt husknuten.
Det är för att mitt hus ligger i skogen.

Runt 8000 trafikolyckor varje år orsakas av vildsvin, 13 av varg.
Ungefär en människa om året dör efter blivit attackerad av vildsvin. 0 har dött av vargattacker sedan 1821.
Runt 220 hundar skadas varje år av vildsvin. Tio av varg.

Ja jag vet att jag inte tagit med tamboskap i min ekvation men här är det svårt att jämföra. Grisarna förstör markerna med att bökande, vargar har en tendens att riva får.

Oavsett så känner jag att mitt val att ha ett hus mitt i skogen gör att det är jag som är besökare i vildsvinens och vargarnas land.
För mig är min närvaro där inget argument för att skjuta dem.

Ni måste komma med något annat.

Nu ska jag se om jag kan få tag på den där filmen:

Ur Razorback (1984)


Taggar: fördelar, licensjakt, nackdelar, varg;

...Idalogi regel 330...

Idalogierna puttrar på i lite långsam takt men det kommer ut lite ändå så ni får några till trots tidigare varning att de börjar ta slut.
Men här får ni ytterligare en till


Vanligt Ida-syndrom

Ida-hjärnan tänker något
Ida-hjärnan tycker det är solklart vad hon menar men hoppar över hälften av kontexten i förklaringarna.

Ingen annan hjärna fattar någonting.

Viktigt att andra hjärnor gör klart för Ida-hjärnan när den är helt ute och cyklar.



...det där med att jobba ihjäl sig...

Jag har pysslat lite smått med släktforskning.
Förutom att DNA-testet, som visade att jag är mer kelt än både iber och skandinav och dessutom har en släng mellanöstern i mig, så har det varit några roliga små anekdoter som jag funnit i arkiven.
 
Exempelvis att jag är släkt med den här mannen:
 
Sicken heting
 
 
Krognos-familjen
Jag har kommit fram till att familjen var domproster, präster och stenrika människor. Den ena av Krognos-klockarna  jobbade i St Petri i Malmö och fick två söner varav den ena tog över faderns ämbete och den andra blev skräddare.
Jag är släkt med skräddaren.
 
Därefter gick det bara utför iallafall ekonomiskt) och släkten består därefter av pigar, drängar med tusen ungar och alla jobbar ihjäl sig.
 
Roligt att tänka att det där huset i Lund som jag passerat ungefär tusen gånger, en gång i tiden byggdes och tillhörde mitt kött och blod. Visserligen så där 25 generationer tillbaka i tiden och med lite kringelikrokar på vägen. Har alltid tyckt om det här huset och brukar sniffa på de kalla tegelstenarna när jag går förbi. Nu när jag vet att jag faktiskt har en koppling till huset drar jag in doften lite djupare och försöker använda sinnet till att fundera på de som levde där.
Något dryg koppling men ändock en koppling.
 
 
 
När jag tog upp faktumet med de senaste generationernas ständigt slitande och tusen ungar och sedan dör man så svarade min mor:

Med undantag för tusen ungar. Vad är skillnaden mellan våra förfäder och oss? I vår familj jobbar man ihjäl sig. Titta på dig själv.
 
Just min mor som bröt släktförbannelsen och utbildade sig till lärare och sedan kom jag som har tiotusen miljoner högskolepoäng.Jag älskade att jobba för alla mina högskolepoäng. Högskolepoängen på pappret har inget värde för mig om jag inte jobbat för dem.
Idag sliter man med hjärnan, inte med kroppen,

Jag funderar samtidigt på det värde som man känner som människa i förhållande till det man kommer ifrån.

Min familj är inte supersmart
Min familj är inte supercharmig
Min familj är inte superrik
 
Vårt värde som människor har i generation efter generation handlat om en sak:
hårt arbete
 
Än idag värderar jag mig alltid i förhållande till hur mycket energi jag lagt ner på saken.
Egentligen oavsett resultat.
 
Jag föraktar lathet men försöker idag runda det genom att definiera om "lathet".
Lathet är inte att sluta jobba innan jag stupar.
Jag är inte lat för att hjärnan inte orkar.
Jag är inte lat när jag tackar nej eller låter bli. 
Jag är inte lat för att jag inte kastar sig huvudstupad över projektstupet utan hjälm i 200 km/h varje gång jag råkar passera ett stup.
 
Jag vet idag att om jag energieffektiviserat bättre så hade jag varit betydligt mer framgångsrik än vad jag har varit. Men jag har kommit till den insikten att min djupaste värdering av mig som människa någonstans ligger i faktumet att jag jobbar hårt. Jag har accepterat att det som pulserar fårlov att vara där men jag har lärt mig att bevaka det kokande blodet och akta mig för att det ska koka över.
 
Någon sa till mig i veckan:
- Man gör det man är bra på
 
Inser att jag som min tidigare familj inte är supersmart, supercharmig eller superrik.
Men jag är en jävel på att jobba hårt.
Därför gör jag det
Det är mitt värde