2018 skrev jag mycket. 2018 var inget roligt år. Inte bara en utan två av de jag älskar mest slutade upp med att kunna älskas på nära håll. Och den kärleken jag kände för dem hade ingenting att kanaliseras på. Man spricker när kärleken inte har någonstans att ta vägen.
Det mesta av det jag skrev 2018 har fått ligga och jag har inte läst det efter det skrevs. När känslorna har kommit ut i form av ord på papper är det bäst om de får vila där ett tag. Så jag inte går vilse i orden och känslorna och glömmer leva på riktigt.
Nu har det dock känts rätt att plocka fram dessa ord igen. För jag vill aldrig glömma men jag vill ge mig själv möjlighet att kunna hantera dem. Det börjar jag kunna nu.
Till pappa
2018-01-28
Tack för att jag fick vara din dotter
Tack för att du spelade tennis med mig på gatan. I timmar.
Tack för att du spelade tennis med mig på gatan. I timmar.
Tack för att du lagade världens godaste paella
Tack för all sidra som du har hällt upp
Tack för alla otaliga timmar i bilen till Spanien där du och mamma alltid bråkade, rökte cigaretter och hamnade mitt i centrala Paris när tanken var att ni skulle köra runt om.
Tack för alla otaliga timmar i bilen till Spanien där du och mamma alltid bråkade, rökte cigaretter och hamnade mitt i centrala Paris när tanken var att ni skulle köra runt om.
Tack pappa för att jag i timmar pratade politik med dig
Tack för att du lärde mig hur det vara att leva i en diktatur. Du lärde mig förstå något du såg till att jag aldrig själv behövde uppleva.
Tack för att du dirigerade dina orkestrar så taktpinnen ibland for all världens väg.
Tack för att du gett så många barn möjlighet att älska det du älskade mest.
Tack för du under somrarna, nästan varje dag, körde mig i en timme till träningen. Rakt in i en bastu. Sedan satt du där och väntade i fyra timmar på att köra tillbaka
Tack för att vi hade så roligt på vår sista resa till Madrid när Spanien spöade Sverige i fotboll på Bernabeau
Tack pappa för att du kommer från jordens vackraste plats
Tack pappa för att du kommer från jordens vackraste plats
Tack för att du alltid var stolt över mig
Tack för att du alltid tog för mycket olivolja i köttfärssåsen. Förlåt att jag alltid gnällde på det
Tack för att du nästan varje morgon under flera års tid övade med mig.
Tack för att du var helt galen och fick mig och skratta fast jag inte ville.
Tack för att du aldrig lärde dig använda en mobiltelefon. Jag fick din första.
Tack för den respekt du haft för mina val. Hur dumma de än varit.
Tack för att du nästan varje morgon under flera års tid övade med mig.
Tack för att du var helt galen och fick mig och skratta fast jag inte ville.
Tack för att du aldrig lärde dig använda en mobiltelefon. Jag fick din första.
Tack för den respekt du haft för mina val. Hur dumma de än varit.
Jag undrar om du förstod hur tacksam jag är att jag fått spelat tennis, fått äta världens godaste paella, druckit den sidra du hällt upp, fått se dig röka dina cigaretter och dricka ditt vin, lärt mig politik, lärt mig ödmjukhet inför min egen omgivning, låtit mig vara stolt när du stod där och dirigerade, låtit mig få känna musik, lära mig musik, få se Zlatan göra noll mål på Bernabeu och sedan tracka mig och bjuda på middag, fått se bergen, havet och vattendragen, fått lov att känna mig stolt över mig själv, fått lov att äta den där köttfärssåsen med 12 000 kalorier, stöttat mig i allt jag tagit mig för, för att jag fick ärva lite av din galenskap.
Och jag hoppas du visste hur tacksam jag är att X fick ha världens bästa morfar. Även när din bubbla blev alltmer stängt kunde du blåsa bubblor med din älskade Xana, så vi kiknade av skratt.
Och jag hoppas du visste hur tacksam jag är att X fick ha världens bästa morfar. Även när din bubbla blev alltmer stängt kunde du blåsa bubblor med din älskade Xana, så vi kiknade av skratt.
Jag undrar vem som nu ska säga till mig att gå till doktorn så fort jag hostar? Vem ska riva tornen med sin käpp som X byggt ? Vem ska nu spela piano för mig? Vem tycker nu att jag är klok även om jag blir ett snäpp alltför upprörd i en politisk diskussion? Sedan att du i nio av tio fall var orsaken till att jag blivit upprörd är en annan fråga... pappa, vem ska göra mig upprörd nu?
Men, pappa, du gjorde det bra. Du har lärt mig att göra allt det där själva. Jag vet att du visste att du lyckats lära mig. Du visste också hur tacksam jag var över det.
Men, pappa, du gjorde det bra. Du har lärt mig att göra allt det där själva. Jag vet att du visste att du lyckats lära mig. Du visste också hur tacksam jag var över det.
Nu när du inte finns här längre så slår det mig att det var döden som krävdes för att jag skulle förstå hur mycket du lärde mig om livet.
