Julen för mig är inte 'måsten.'
Julen för mig är att maxa mysfaktorn i en tid som i övrigt är ganska deprimerande.
Tiden är mörk
Tiden är grå.
Tiden är lerig
Tiden står nästan stilla.
Det blir väl inte bättre av årets tid med krig i närområdet, klimatmål som bara ska hända om de händer, en inflation som äter upp lönen, regnbågsflaggor som tydligen är så farliga att man inte ens får visa den när gubbar jagar boll på en gräsmatta samt en extremt hektisk höst.
Men
Då får man se till att göra tiden ljusare och måla taket i själen.
I övrigt kan man kanske ta lite semester från elände om det är möjligt. Skyglappar var i det första av mina paket i årets julkalender.
På tal om julkalender så har Nisse levererat i år igen.
Men precis som skyglapparna till mamman så har barnet också skyglappar gällande Nisses existent.
Nisse is alive!
Oavsett vilken fysiska ålder barnets befinner sig i. Tror man på Nisse så finns hen.
Nisses hjälpreda, aka jag, var ute i god tid i år och kunde faktiskt gå och lägga mig innan midnatt igår. Välplanerad som vanligt.
I årets första lucka fanns min egen tekalender.
Tekalendern är den enda kalender tillsammans med Friends snällkalender som jag brukar unna mig. Krypa upp med en kopp lyxigt te i soffan och titta på julkalendern tillsammans är något av det mysigaste som finns på julen.
Barnet blev dock lite sur att Nisse placerat paketkalendern ute på balkongen. Att gå ut i pyjamas klockan 06.00 var inte en hit.
Nisses hjälpreda, aka jag, tyckte dock det var en strålande idé för +5 grader i pyjamas väcker nog vilken sömnig pre-teen ungen som helst.
På tal om konsumtionssamhälle.
- Mamma, jag la presentpappret på köksbordet så kan vi använda det till att slå in något annat.
Jag trodde inte vi skulle komma dit. Att vara ekonomisk, på gränsen till snål, är ett drag som ligger ganska djupt rotat i min del av släkten. Har dock aldrig sett drag av denna egenskap hos dottern.
När min mormor gick bort hittade vi påsar med snyggt vikta present- och julklappspapper i en papperkasse. Efter att sett den påsen så har jag dragit slutstasen att mormor nog aldrig köpt ett presentpapper i hela sitt 80-åriga liv.
Oavsett så blev det så att jag och X kröp upp i soffan tillsammans med varsin kopp svart te med smaken 'pepparkakshus' och tittade på det första avsnittet av julkalendern.
Hon är inte för stor för det.
Jag kommer aldrig bli för stor för det.