Tack alla som orkar läsa min Eurovision-blogg!
❤️
Jag har haft galet mycket läsare på finalbloggen, trots blogg-mediets hopplösa utdöende. Själv är jag fortfarande big-fan av det skrivna ordet. Hade jag spelat in 'reaction videos' hade det blivit ännu färre filter...
Och min filterlöshet håller jag för mig själv och mina nära, den gör inte den stora massan något gott och ger inte den stora massan något heller.
Förlåt.
Sidospår.
Varför jag plockade upp för att författa dagens inlägg föranleddes av en diskussion som inträffade här hemma häromdagen.
'Meningen med livet' i olika former är ett stående tema i mitt hem.
Den ytterst levande själen som jag och döttra min välsignats/förbannats med ställer de här frågorna frekvent.
Hjärnan försöker parera.
Tankarna skapar dagar av sorg men också dagar av glädje.
Många dagar av ensamhet då själen hoppar omkring där inne och vill inget hellre att hitta en annan själ att dela allt sammelurum som den känner med.
Själen känner starkt men den är rätt kass på att tänka och ibland fungerar varken balansen eller kommunikationlinjen med hjärnan särskilt bra och de båda lever i sina egna världar i en kropp som råkar vara min.
Igår diskuterade vi skillnaden mellan kärlek och hat.
Ying och Yang
Finns det ena utan det andra?
Varför kan båda känslorna framkalla samma typ av agerande?
Som sagt våra ensamma själar grubblar på sådana här saker och vissa dagar känner själarna sig ensammare än andra.
Det jag vet är att själens ensamhet idag kommer bidra till den eufori som den kommer bidra till någon annan dag.
Med just nu gråter själen.
Just nu är det ganska jobbigt.
Det här kan vara en bidragande orsak
Idag kommer jag bara få dåliga nyheter här inne.
Ingen superb början på helgen
Idag firar vi också pappas 87 års dag.
Galet vad jag saknar våra diskussioner. Kan kanske också vara en bidragande orsak till själens gråt.
Pappas själ var också ganska rörig.
Men röriga själar är kreativa och ger mycket till alla som den omger sig med.
Grattis på dagen fina pappa
Spela på
❤️
