Inatt var det så äntligen dags för den där blodmånen!
Extremt dramatiskt namn på en flygande sten med terracotta-färg.
Men men... om hela världen är med så måste Ida också förstå vad de pratar om. Ida kan ju knappast vara utanför. Nej nej..
Och eftersom jag hade en liten som krälade på mig hela natten och var kramgosig så tänkte jag vid en av kickarna i magen runt halv fem, att jag lika bra kunde släpa mig upp och vara en i gänget.
Och det var mysigt. Man kände någon form av samhörighet med alla grannar som också släpat sig upp och ut på sina balkonger.
Efter dryga kvarten släpade jag mig tillbaka till det där varma kramgoa och somnade om.
Imorse var jag eld och lågor att visa 4-åringen mina fina bilder på blodmåne . Ivrigt höll jag en grundkurs i astronomi klockan halv sju och avslutade med min stora triumf. Bilden på blodmåne itself.
Sömndrucken 4-åringen tittar på mig och får ner mig från rymden igen:
'-Mamma, det är en röd prick'