Så var påsken till ända. Varit i stugan och myst i skogen. Längre upp på skogsvägen bor det dock en kontsnär så hela påskhelgen är det skytteltrafik till hans bostad under den pågående konstrundan.
Helt plötsligt ser jag X sitta på en filt utanför tomtgränsen bredvid vägen. Ingen strålande plats för en 5-åring när stadsjeepar fyllda med ofokuserade konstintresserade svishar förbi.
Så jag går ner till henne vid vägen för att fråga vad hon gör. Hon sitter snällt på filten, lutandes mot stenmuren med en kopp bredvid sig.
Och tiggde.
'För det gör man ju om man inte har pengar och jag har ju inga pengar, mamma!'
Jo, verkligheten upplevs av barn precis som den är. Ibland är det bara vi vuxna som misslyckas med att förklara den. För verkligheten är mer märklig än vad fantasier är ibland.
<3
skriven