Ida I Världen

Det slog mig nämligen häromdagen att jag och Farbror Melker är lika gamla. 

Fattar inte riktigt.

Farbror Melker är ju en sådan vuxen och ansvarsfull människa som kanske har lite dåliga idéer, ganska ofta spårar ur men som ändå är sådär vuxen.

Ida är en barnslig människa som har väldigt många dåliga idéer, och alltid spårar ur och aldrig riktigt hittar den där vuxna människan i sig.

 Melker är vuxen. 

Ida är lite mindre vuxen. 

Melker börjar bli gammal. 

Ida kan inte ens stava till gamall.

För att inte tala om Alfons Åbergs pappa. 

Han är ungefär sju år yngre än vad jag är idag. Alfons pappa är förvisso sedd ur Alfons perspektiv, de bästa barnböckerna är alltid skrivna ur ett barnperspektiv. Därför frågade jag precis min unge om hon kunde göra en avbild av mig. 

Så nu är det bara vänta och se om jag också ser ut som en tant med pipa i munnen. 

Spänningen är olidlig för oss alla.

Började i samma tankeveva googla på lite olika personer och hur gamla de var när de hade lika många år bakom sig som jag har i år. 

Vad tycker ni om följande?

Även om jag går lite då och då med käpp så tycker jag nog att jag är lite mer "fashion" än Chruchill var vid samma ålder. Jag har aldrig försökt göra mig äldre än vad jag är. Förutom när jag var 12 år gammal och fnissande ringde "Heta Linjen" tillsammans med ett gäng kompisar och sedan låg och tryckte i buskarna vid mötesplatsen för att få en skymt av en eventuell snuskgubbe.

Jag ser mig i all övrig tid aom en ganska tislös person

Jo, han var faktiskt lika gammal som mig när han tyckte det var lämpligt att spela in film iförd jordens första mankini (nej Borat var inte först). 

Det här kan jag känna in mig i, att man tänker att när man börjar känna av kroppens förfall så kan man lika bra klä sig i roliga kläder än snygga. Integriteten har helt försvunnit med åren. Finns inget kvar liksom att dölja liksom. Det är redan kört.

Även om Astrid varit vår sagotant hela livet så var det inte förrän i den här åldern som hon slog igenom. Ni vet alla att jag är en stor beundrare av Lindgrens sagoberättande. De är en stor del av min barndoms- och vuxenvardags inre värld. Och den inre världen är minst lika viktig och precis lika verklig som den yttre, i alla fall hos mig.

Det finns kanske hopp för min karriär trots allt.

När Marie Curie var exakt lika gammal som mig så fick hon Nobelpris.

…för andra gången…

Än så länge har jag inte fått något Nobelpris. Jag tror att den främsta orsaken till det är att man inte delar ut Nobelpris i mina specialämnen. Förnekelse är den bästa överlevnadstekniken som finns.

😉