Ett snöigt Lund

Igår hade jag och Johan en alldeles underbar kväll alldeles för oss själv.
Har lite efterdyningar av hosta men mår annars alldeles utmärkt.

Ska bli ntressant att köra Step/aerobics med Sandy imorgon. Kondisen är väl inte direkt på topp...
Igår när jag låg i soffan och mådde ganska bra beslutade jag mig att påbörja söndagen med en powerwalk med hunden. Imorse när jag kom ut möttes jag av följande syn:




Jag försökte gå några kraftfulla steg och kom två steg fram när jag fastnade i en driva. Pulsade ut på parkeringen med en lycklig hund. Där möttes jag av följande syn:

 


Hunden däremot verkade lycklig och hade huvudet mer nere än uppe. Min tänkta powerwalk förvandlades till PowerPulsande och jag hade duktigt med mjölksyra när vi kom tillbaka.
Resten av dagen gick åt till att hämta stentung möbel på jobbet, fastna hemma hos Eric och Sara, köra femtielva rundor i 30 km/h.

        



I julklapp önskar jag slippa få läsa liknande artiklar:

http://www.expressen.se/ekonomi/1.1820551/arne-62-ansags-vara-frisk-dog

Må vara expressen och må vara vinklat men människor som dör har goda män och jobbat i flertalet år måste få lov att bli sjuka. Varför ska man alltid börja i fel ände?
Kanske försöka koncentrera sig på inställningen hos människor på vad statens roll i samhället egentligen ska vara ? Ska det inte vara att ge dig ett drägligt liv när livet för dig in på vägar dit du aldrig planerat att hamna?
Vissa värden kan man aldrig mäta och ordet "orkar inte" är ett av dem...

Hurmånga fuskare kan man acceptera för att mätta de munnar som sitter på sjuka kroppar och knoppar? Hur mycket pengar är en männika värd?

För i slutändan är det nog ändå det som det handlar om...



 





Kommentera inlägget här :