Har du något som du älskar?
En nalle? En tröja? Ett par skor?
Jag funderar på vilka saker som får äran att ta emot vår obegränsade kärlek och varför. Själv har jag aldrig haft något sådant. Inget gosedjur. Ingen napp.
Jag har dock svårt för att göra mig av med skor. Jag brukar säga att skor har känslor och eftersom det inte finns några specialist sko-läkare så är det svårt att få någon som mef säkerhet kan konstatera att skon verkligen är död. Därför slänger jag inga skor innan de verkligen är döda det vill säga ramlar av sig själv av mina fötter.
När jag var liten och vi var på bilsemester, tvingade jag mamma och pappa att packa ner ett par sunkiga ballerinaskor där ena sulan nästan var helt av och det var hål i den andra tån. För skorna skulle ju kastas hemma så de inte kände sig vilsna.
X har inte heller haft napp. Redan på neo försökte de eftersom det är bra träning för prematurer att öva suga på napp innan de orkar amma. Men X spottade ut den.
Ingen snuttetrasa.
Inget gosedjur.
Men...vid ett tillfälle när det blev akutbyte av hennes lakan bäddades hennes säng med ett överblivet kuddfodral. Svart med vita katter. Och eftersom hennes vanliga kudde var i tvätten användes en liten soffkudde.
Och sen den natten har X inte sovit utan sin Kattekudde. Den har rest över halva världen och hela Sverige. Legat två dagar i hittegodset på Arlanda och haft många andra äventyr.
Imorse bad hon mig ta med Kattekudden till jobbet för att låna ut den till Johanna.
'Så kan hon använda den om hon blir trött'
Så då gjorde jag det
Självklart glömde jag den sen på jobbet.
Det bästa med X är dock att trots att hon ledsen så går det att argumentera med henne. Man måste bara låta henne vara lie ledsen ett tag först.
Så inatt vaktas Kattekudden av Larm-Lisa och Polis-Palle. Tack Stadens Hjältar !