Ibland känns det som om den mänskliga personen formas i en stor degbunke där man blandar lite gener, lite händelser, lite omgivning, lite familj, lite vänner.
Sedan vispar livsvispen allt till en sörja som formas efter hand till en kaka med en människa.
Men sedan finns det en annan faktor som spelar in när hela livskakan bakas klart. Och det är den faktorn som handlar om vilken person vi vill vara.
I självhjälparböcker, spridda floskler på Fejjan och fina artiklar i Veckorevyn sprids mantrat; var dig själv !
Men om generna, bagaget och de tidigare valen gjort att du är en person som du inte vill vara. Ska man fortfarande vara sig själv?
