Är arg. Jag tycker inte om att vara arg.
Ilska äter upp mig innefrån.
Ilska, besvikelse, rädsla och uppgivenhet är känslor som ligger ganska nära varandra i mitt känsloregister. Den ena kan trigga den andra och helt plötsligt är känslorna en mishmash och jag vet inte om jag är arg eller rädd eller besviken eller uppgiven. Det är svårt att bearbeta känslor om man inte ens tolkar dem rätt.
När varelser blir hotade så finns det tre försvarmekanismer
- Flykt
- Attack
- Spela död
Jag är väldigt mycket attack. Jag gillar inte att vara jagad och jagar hellre. I mitt själsliga spektra är inte spela död ett alterntiv. Det sägs att det sätt som man reagerar på är till stor del en impuls, det vill säga vid hot så reagerar vi impulsivt; vi flyr, vi attackerar eller vi låtsas som ingenting.
När jag blir arg så förbered hela min kropp sig på attack. Den börjar skaka lätt, hjärtat börjar slå snabbare och mina tankar går som virvelvindar genom huvudet. Det är under den här processen som jag mår så himla dåligt, jag blir så trött. Så därför gillar jag inte att vara arg.
Gör mig inte arg
Jag bits
Sedan tänker jag
Då brukar det bli lite bättre
För övrigt så var tanken att vi skulle varit i Berlin idag. Var en slump att det inte blev så. Ibland känns slumpen ganska bra.
Svaret på förra inlägget är "Vargsången". Det är sången som jag sjunger för X varje gång hon känner sig otrygg. Jag önskar ibland att någon kunde sjunga en Vargsång för mig.
Men "Räven raskar över isen" kanske också hade funka, Becca?
För att känna sig trygg är nog Vargsången bättre, men Räven raskar gör iaf mig på gott humör. :-)
skriven