Häromdagen när vi sent åkte hem med det (som vanligt) försenade proppfulla Öresundståget efter ha fått vänta på ett försenat bagage, så hamnade vi bredvid ett par med två små barn.
Ett litet spädbarn och en flicka på drygt tre år. Spädbarnet grät hysteriskt eftersom han var hungrig och det fanns absolut ingen möjlighet att åtgärda i det fulla tåget. X började då göra allt för att fånga hans uppmärksamhet för hon tyckte så synd om honom. Hela vägen till Hyllie höll hon honom på stången tills dess mamman kunde smita iväg och ge honom mat.
Den engelskspråkiga pappan vänder sig och säger:
- You can be very proud. Your child is amazingly kindhearted.
Det var en av de finaste komplimangerna jag har fått gällande X.
Vi har massor av människor med IQ 150, VD-poster, högskolepoäng och ett lönekuvert som gör att vi har råd att göra betydligt fler saker än nödvändigt. Allt det där är trevligt men oavsett vad man själv vill satsa på så spelar det ingen roll hur många av dessa människor på jordens yta som finns om inte även de finns som är kindhearted. Jorden är blå även utan människor som har vd-positioner. Men jorden blir en trist grå planet om de som är kindhearted försvinner.
Så jag fostrar gärna ett barn med IQ 150, vd- jobb och fett lönekuvert men det är okej om det inte blir så också för det viktigaste är att nära fram ett varmt hjärta.
Det var den absolut finaste mors-dags-presenten någon kunde ge mig. Så tack du okända pappa på Öresundståget fredags-natt !
Och grattis till alla mammor där ute som också har barn med varma hjärtan. Lyllos oss !
