Jag ligger här och njuter av den årliga traditionen 'Nyårs-influensa' och funderar på livet.
Först funderade jag på vad alla gör med sin nässpray. Det finns vissa saker där förpackningarna är meningslöst stora. Nässpray är en sådan. Iallafall för mig som hatar nässpray. Tacka vet jag de gamla engångsnäsdropparna...
Efter ha filosoferat om nässpray gick den snorfyllda hjärnan över att tänka på hur det vore om gymnaster bytte tix med hockeyspelare.
En loska innan man ska ut på mattan. Blås ut en snorsträng innan man ska upp på bomen och varför inte ge någon en liten knuff på väg ut från tävlingsytan.
En hockeyspelar som kastar en handduk på isen vid varje byte. Tränare som drar dem i öronen i avbytarbåset och en timme för att sätta på sminket innan match.
Själv har jag aldrig förstått syftet att göra som alla andra men jag respekterar de som väljer att göra det. Jag har nog aldrig gjort något bara-för-att. Jag har aldrig gjort saker ens om det funnits rimliga argument om det inte känts okej för just mig. Vilket nog har kostat en del i karriär men jag klarar inte av att vara något som jag inte är.
Jag har liksom kastat in handduken med att försöka vara som alla andra.
Kanske ska göra comeback i veteran-handikapp-klassen och lägga en loska på vägen in.
Det är sådant jag funderar på. Dagen innan deceniet tar slut med huvudet fullt av snor.
