Ida I Världen

Inatt kom Uffe och hälsade på.

Förbaskade hund.

 

I september är det tre år sedan han fick somna in och fortfarande saknar jag att få borra in mitt ansikte i hans hals, att han kom springande med ett leende och en propellersvans när man kom hem, att ha honom liggandes i fotänden av X's säng, varje natt.

 

Uffe kom till oss som en omplaceringshund. Han var drygt ett år och hans historia delvis okänd. Han led av plågsam separationsångest under hela sitt liv så vi såg till att han aldrig behövde vara ensam mer. Det var ett pussel som hette duga...

Själv var man heller aldrig ensam när Uffe var där. Han var alltid med både fysiskt och mentalt.

 

Förutom att älska människor så älskade han mat. I sitt jourhem hade han ätit upp en hel fryst kyckling. Hemma hos mamma lyckades han äta upp både fyllda paprikor och en kycklinggryta som stod på spisen och puttrade.

En jul tryckte han i sig en plåt rawballs och var därefter dålig i magen i flera dagar.

 

När X föddes och allt var kaos tappade han pälsen på svansen. Han älskade sin X. Det är en sådan stor del av våra men speciellt X liv som är så mycket Uffe, och helt plötsligt fanns han inte mer.

 

 

Inatt när jag drömde om Uffe så fanns han igen, de där ögonen som altid var glada, fulla av tillit och kärlek. Den där dreglande munnen. Uffe ville ha kanelbullar - jag bakade kanelbullar häromdagen. Pappa satt alltid vid köksbordet med Uffes huvud liggandes i knäet under bordet och stoppade ner bullar till honom. Pappa ger nog mycket bullar till Uffe i himlen.

 

Jag älskar att få besök i drömmarna av de som betytt mycket för mig medan de gick här på jorden. Jag vaknar upp med en sådan varm känsla i kroppen som sprider sig ut i alla delar och det blir per automatik en bra dag.

 

Nu står han där i himlen med öronen fladdrande i vinden och tungan ute och har aldrig mera ont.

 

 

 

 Nedan följer ett bonanza av bilder vilken välsingnelse det är att som liten X få växa upp med en stycken fantastisk Uffe.

 

 

 Jag är så tacksam för varje minut som vi fick med den här fantastiska hunden och så glad att han valde oss till att vara hans familj. X gråter fortfarande de dagarna hon saknar sin Uffe. Uffe var hennes storebror och kommer så alltid förbli.