Allt är lidande
...jag har ägnat hela min kväll åt saninngen om lidandet.
Jag letar efter det där lidandet men stöter bara på det lite då och då. Men allt är tydligen lidandet trots att jag sällan märker av det.
Lidandet kommer av att man aldrig är nöjd, jag funderar. Jag strävar alltid efter lite till men inte i form av prylar, saker, lön (jag vet, ingen bra egenskap i lönerevideringstider) så kanske jag därmed klarar mig från det oundvikliga lidandet som alla vi som vill ha mer tydligen ska känna?
Men jag vill alltid uppleva lite till.
Där är jag aldrig nöjd.
Nirvana är alltså kört för mig.
Jag får alltså leva ett kretslopp till och det enda jag önskar isåfall är att få samma möjligheter som jag haft i det här livet.
För livet rockar stenfett.
Tänk så mycket tankar som kan uppstå bara genom att förhöra 11-åringen till provet i religion.
Jag letar vidare efter lidandet och försöker ha kul på vägen.
