Jag tycker om tid.
Tiden sporrar mig, pushar mig och får mig att prestera. Utan tid, inget liv.
Jag har dock begåvats med ett barn som hatar tid. Minst en gång i veckan uttrycker hon sitt hat för det som vi kallar tid på ett förvånadsvärt rättframt sätt.
- Jag förstår bara inte! Varför kan jag inte få sova när jag är trött, äta när jag är hungrig, gå i skolan när jag är nyfiken. Varför ska jag istället läsa läxor när jag är trött, äta för klockan är tolv och sova när det är en bok som är spännande som jag vill läsa ut?
Jo...
...därför...
...därför...
...sådana som din mamma gillar tiden för de blir pushade framåt!
- Då får väl min mamma lära sig att känna efter lite mer vad som är bra att göra just nu istället för att klockan ska pusha henne? Hon får väl pusha sig själv!
- Jo...men nu är samhället uppbygt kring klockan och ibland måste man bara anpassa sig.
- Vill inte.
Nähä...
