Ida I Världen

Face your fears...

 

Vissa människor är rädda för sniglar.

Andra människor är rädda för clowner

En tredje typ av människor är rädda för invandrare.

En fjärde typ (aka Ida) är livrädd för ... ja vad 

tycker jag är skitjobbigt ? 

Något som ger mig obehagskänlsor genom hela kroppen och får mig att bli stel som en pinne bara jag tänker på det?

 

Oavsett vad så kan alla människor som går på rationalitet inse att allt ovan inte är ett dugg farligt.
Sniglar är ju inte farliga (om de inte är muterade)

Clowner är ju inte farligt (om de inte råkar vara utklädda psykopater vilket statistiskt är en ytterst liten risk)
Invandrare är ju helt vanliga människor (om de inte också råkar vara psykopater vilket precis som ovan är en ytterst liten risk)

 

Och egentligen kan man göra allt farligt i sitt huvud om man bara anstränger sig. Det farligaste som finns för alla människor är de själva.

 

Och det jag gjorde igår är inte heller farligt. Jag vet ju det men det väcker ändå obehag hos mig.
Och nä... det är varken knark, porr eller våld.

 

Jag är stolt över att jag körde över min helt obefogade rädsla och lät rationaliteten styra.

Känslor har ju sina forum, rationalitet ska ha sina.

 

Och nu så här dagen efter är jag förbannad nöjd. Och stolt !

För att jag följde min hjärna den här gången. Den har nämligen ganska ofta rätt.

Mina känslor är ockå helt fantastiska men så rätt har de inte ofta. De har rätt att både finnas till och rätt att utttrycka sig men jag försöker vara försiktig med att låta dem styra mina val i livet.

 

Projektet är lite hemligt än så länge men i mitten av augusti berättar jag.

 Helt irrelevant bild men kyrkan är fin.