Dagen efter dagen attacken på själen hade jag en blixtrande huvudvärk.
Det var som om intrycken blivit lite för mycket för min 'svårt-beroende-av-sociala-medier.-hjärna'.
Men det var dags att packa ihop och ge sig ut på nästa resa. Jag älskar att bila, tåga och luffa. Men det värsta jag vet är att stressa när jag bilar, tågar och luffar. För då förtas själva njutningen av resandet.
Speciellt med barn finns det några regler:
1. Behöver man kissa så stannar man och kissar
2. Blir aldrig uppstressad när du kör vilse. Fokusera på att hitta rätt väg
3. Ät mycket glass
Tre råd som är bra att följa även när man inte reser.
Vårt första stopp blev efter dryga fyra timmar i Bilbao. Självklar visade GPS-EN totalfel och självklart var det inte skyltat. Och självklart gillar inte Ida att köra hyrbil i spanska storstäder där biltutorna låter lika intensivt som melodin från glassbilen.
Men som sagt då är det bara att se glad ut, köra flera varv i rondellerna tills man kommit fram till vilket håll man ska och se ut som en dum turist när någon frågar vad fan man håller på med.
Så tillslut kom vi fram.
Vid en första anblick så såg Guggenheim-museumet ut som vilken spansk byggnad som helst. Helt ologisk alltså. Men ju närmre man kom ju mer imponerad blev jag.
Efter diskussion blev det fika, promenad och häng på lekplatsen. Barnet var inte på humör för att titta på modern konst...
Efter några timmar i Bilbao satte vi oss för att köra nästa etapp mot Logrono och Rioja-distriktet. Lagom till kvällen rullade vi in i Logroño och tog vår första Rioja-middag !
På hamburgare-restaurang.
Visserligen med rödvin till hamburgarna.
Och visserligen med spansk touch.
Vi gick en liten runda i centrala Logroño och älskade stället. Smala gränder, tapas som serverades ur luckor i väggarna och vin av alla dess sorter. Men X var trött så tillbaka tidigt till hotellet och köpte rödvin i hotellbaren.
Trött, tröttare, tröttast
Men vet ni... en flaska gott rödvin på hotellrum kan vara mysigt det också.
Det blir aldrig mysigare än vad man själv gör sig.