...dagar som attackerar själen kapitel två...

Efter Mirador El Fitu ringlade vår resa vidare på slingervägar på väg mot Cangas de Onis.

Någonstans älskar jag det faktum att människan har fått anpassa sig. Bergen har vunnit. 
 
Hyrbilen hamnade rakt in i festen. Och är det fest i Spanien så flyttar man på sig.
Även om jag inte varken är troende eller katolik så älskar jag alla dessa anledningar till fest. Om man inte tror på helgon så kan man fira det helgonet står för. Och jag älskar fest!
 
Så i Cangas de Onis var det fullt ös. Klockan var närmare två så vi bestämde oss för att käka lunch. Men se - det gick ju inte för sig, det var ju fest så lunchen hade inte ens börjat att serveras. Men vid halv tre var de redo. 
 
 
Ett turisttips när man letar mat är att avvika från den naturliga rutten. Vi parkerade på den stora centrala parkering där alla turister parkerar som vill se bron. Sedan var det skyltat hela vägen fram till bron. Vi avvek från den vägen och hittade ett ställe mitt emot kyrkan (se bild ovan) Där var mycket lokalbefolkning, vilket brukar vara ett gott tecken.
 
Förrätt för en person a la Asturiana
 
Eftersom jag inte skriver en matblogg så kommer jag undvika beskriva konsistens, storlek och färg på det jag stoppar i mig.
 
Hehe...
 
Nåväl...fokus Ida...fokus...
 
Vi hamnade mitt i festen för San Antoniu. Även om jag inte är religiös så måste jag beundra katolikernas förmåga att alltid hitta anledning till fest.
San Antonio är helgon för: amputerade, fiskare, borttappade saker,  Portugal, gravida och skeppsvrak. Bland annat.
 
Väl värt att fira!
 
Efter lunchen tog vi en promenad genom byn och kom så småningom till bron. 
Via lekplats. Of course. 
Där små festdeltagare också passade på att leka.
 
 
Regionen är känd för att vara startpunkten på Reconquistan, när morerna drevs från iberiska halvön. 
 
Reconquistan i sig är en tragisk period i historien men är oavsett det ett vägskäl som pekade ut riktningen för regionen. Cangas var huvudstad i regionen fram till 774 e. Kr. Svårt att tänka sig idag när man går genom små trånga gator efter ha kört på serpentinvägar rakt upp i bergen. Känns inte som det mest praktiska stället för en huvudstad...
 
 
Som resande så är det tyvärr så att man sett så mycket att man tycker att en bro från 1300-talet ' inte ju är särskilt gammal'. Arrogans lyser mycket hos välberesta. 
 
Men den är makalöst vacker.
 
 
Och opraktisk (tillbaka till det spanska way-of-doing-things)
 
Korset är en asturiansk symbol vars original finns att titta på i Oviedo.
 
 
 Oerhört vacker och fascinerande bro, väl värt ett besök.
Helheten gör det till en oerhört speciell upplevelse; forsen under med iskallt vatten, en vackert stupande bro, ett glänsande kors och bergen som attackerar från alla håll.
 
 Ibland behöver man inte göra allt praktiskt och effektivt. Ibland måste saker bara vara vackra och roliga. 
 
Och mycket vatten rinner under våra broar. Själv har jag ju en tendens att göra broarna raka, effektiva och snabba. Övar varje dag på att göra dem lite mer som bron i Cangas.
 
 
 
Taggar: Turist, asturias, asturien, cangas de onis, norra spanien, resa, restips, spanien;

Kommentera inlägget här :