Jag är en människa med lika många järn i elden som användes för att bygga Turning Torso.
Det är då mitt liv är som bäst.
Samtidigt som elden är i elden varje dag året om, så älskar jag kontraster. Jag har lättare att njuta av lugn efter panik.
Den här hektiska lördagen inleddes med panikångor som låg som dimma i taket i köket. Igår kom fem pallar med nytt kök.
Efter kökspanik styrdes kosan till stan och pannkaksfrossa.
Sedan vidare spontanbesök i Malmö där X bevisade att Lundaungar är lantisar genom att skratta högt i alla rulltrappor.
Snabbrunda på Triangeln. Hem igen och sedan...
...nu...
...var det dags för lugnet.
Jag hör två fåglar bråka i buskarna på andra sidan Höje Å med en ljudkuliss av tusen andra sjungande fåglar.
Jag känner att jag blir uppäten av ungefär miljoner mygg men det gör inget, för mina ben dinglar över Höje Å och jag fryser inte.
Jag andas.
Jag lever.
För det är faktiskt just den här stunden som räknas just nu.
