Ingen kan väl anklaga mig för att vara konservativ. Jag klarar inte av konservatism. När världen slutar snurrar blir det väldigt kallt på en sida och väldigt varmt på den andra. Det är därför jorden fortsätter snurra. För att inte blir yr så gäller det att hålla i sig.
Jag är inte heller särskilt religiös. Utan precis som den svennebanan som jag är, tror jag på det som passar för stunden. Detta faktum gjorde det fullt möjligt att placera barnet på en katolsk friskola eftersom det religiösa är sekundärt och det faktiska är primärt.
Men det finns några saker som jag har väldigt svårt för att förändra i mitt liv:
1. Att börja fira jul innan Mårten Gås är avklarat.
2. Att klä ut mig till spöke och glömma tända ljus för de jag bär med mig i själen.
Den första skapar inga problem. Jag bara svär lite åt tidig julskyltningen och blundar när jag går förbi julmusten i butiken.
Det andra skapar dock problem även om jag försöker blanda det nya med det gamla. Jag vill inte att ungar med huggtänder ska konkurrera ut de människor som sitter fast i våra själar. Jag vill inte att pumporna ska lysa starkare än minnena av de som gett oss kärlek. Jag vill inte att nuet med fladdermus-cupcakes ska betyda mer än ljuset som fladdrar för de som format mig till den jag är.
Så jag försöker kompromissa lite med hemmagjorda kvastar till häxor dagtid.
För att kvällstid tända ljus för de fantastiska människor som funnits vid mig, omkring mig och runt mig. Som skapat det fantastiska liv som jag får leva. Som inte finns här längre. Men som ändå finns med mig varje dag. Alltid. Så länge jag lever.
Farmor Isabel. Farfar Manuel. Mormor Tyra. Gammelfarmor Ida.
X tände ett ljus för Uncle Dave som är den enda levande person som hon känt som dött. Han som sov hela tiden. Men hon minns honom.
Jag tänder även ett ljus för människor som sitter fast i hjärtat på människor som jag älskar och som har format dem till de fantastiska människor som de är. Mamma Kerstin och Pappa Piirainen till exempel, som skapat två av de vackraste människor som jag fått äran att lära känna.
Och ett speciellt ljus för morfar Erik. Vars ande och strävan alltid gjort att jag är förbaskat stolt över att vara den jag är. Förbaskat stolt över att hans ande som jag bär med min själ vet att en oduglig vänsterhänt oäkta statarunge också kan. Och kan jävligt bra....
Kärlek till de vi bär med oss som formar vår framtid. Jag önskar er en trevlig Allhelgona-afton !
