Ida I Världen

2022 innebar för mig på ett personligt plus-plan ett nytt jobb, en VM-final, en spännande personlig utveckling kombinerad med förbättrade relationer med både nya och gamla bekantskaper. En ny höft avslutade 7 år av ständig smärta och jag kunde äntligen göra en lycklig comeback på gymmet.

 

Jag vägrar gå in på minussidan av 2022.
Nästan allt på minussidan kommer jag dra med mig in en bra bit in i 2023. Det känns onödigt att lyfta upp bördan på årets första dag när jag oavsett kommer släpa den efter mig under det kommande året.

Bättre spara på krafterna.

 

Gällande verkligheten, utanför min egen bubbla så uttryckte en kär vän att det kan vara värt att satsa på eskapism inför 2023. Det känns som en egenskap jag ska utveckla under det nya året för att behålla min hyfsat goda mentala hälsa. Världen är uppochner och känslomässiga svampar som jag måste lära sig fly ibland för att orka leva.

Då påpekade en annan vän att eskapism i en psykologisk mening innebär att man framställer sin personlighet på ett sätt som man fantiserar om inte ett sätt som är reellt. Min önskade eskapism är snarare koppad till litterär eskapism där innehållet i mitt liv flyr från verkligheten där ute.
Jag önskar att jag ibland kan blunda för den verkliga världen och lära mig att njuta i en liten bubbla. Bygga en liten känslomässig mur där bara jag är i min bubbla och jag kan stänga ute andras elände. 

 

Så vad önskar jag mig inför 2023?

Personligen: utveckling, äventyr och utmaning.

Utveckla mig profesionellt med en största önskan att hitta tillbaka till mina rötter.
Utveckla mig personligen. Bli modigare. Bli klokare. 
När jag utvecklare mig så trort jag äventyren kommer per automatik. 

Utmaningen är att våga utveckla mig och våga ta mig an äventyren.

 

Om jag tittar större tar jag på mig en skönhetsmiss-tiara och säger:

Fred på jorden

 

Då blir det ett fint 2023

 

 

 

Nordiska Mästerskapet i maj
Den första stora tävling som jag dömde efter pandemistopp i två år

 

Jag fick döma min första VM-final. Det var stort. Det var ännu större att jag kände att jag gjorde ett riktigt bra jobb. Mitt arbete kommer alltid vara viktigare än vad jag är.

 

Första resan efter pandemistopp med ny höft i kroppen och kryckor i händer.

 

Den ena dagen låg jag och spanade på snödropparna i trädgården för att dagen efter slussas till akuten i Malmö efter höftoperationen när de inte fick stopp på min blödning. En symbol på hur snabbt saker faktiskt kan gå, på båda hållen.

 

Skaffade ny färg i håret för första gången efter pandemistopp. Tack för att ni också tyckte jag var lika fin som jag kände mig.

 

...men kom ur det med flaggan i topp. Hon har under året växt upp till en ung, klok och känslosam liten människa som haft så många stormar under året. Tillsammans har vi slagits mot väderkvarnar och riktiga monster men varje gång sträckt upp fulfingret åt livet och vägrat acceptera annat än lycka. 

Hon är en kämpe.

 

I juni drog det igång att hålla utbildningar på riktigt. Jag älskar att föreläsa och sprida kunskap och 2022 var det äntligen dags igen. Det fortsatte sedan under hela resten av året och ska sanningen fram så var det nog lite väl mycket arbete som jag tog på mig under hösten. 
Men jag överlevde. 

Den här gången också

 

Sex månader efter insättning av en ny kroppsdel var jag tillbaka på gymet. Att träna själv är en sak, att inspirera andra till ett mer hälsosamt levende är ännu bättre. Återigen. Den röda tråden i mitt liv är inte jag utan det jag åstadkommer, sprider och skapar.

Min kropp kommer aldrig bli vad den varit men den är good enough. Tack kroppen ❤

 

Jag har fött ett troll vars rätta element inte går att inrätta i en ram. En lärare sa att det är svårt för mitt troll att hitta sin plats i ramen när hon inte ens har någon. Jag är stolt mor till en trollunge utan ramar.

 

Jag ser fram emot att fylla 2023 med nya minnen och nya bilder
Bring it on 2023