Det är juli.
Så jag hänger...
...i krusbärsbusken.
Krusbärskräm med gräddmjölk finns aldrig på Guide Michelins-restuarangernas menyer. Min (högst trovärdiga) teori är att krusbärskräm med gräddmjölk är värt minst fyra stjärnor - vilket ju inte finns. Vilket gör att restaurangerna med krusbärskräm med gräddmjölk nog platsar in i en hemligt supreme a á la supreme Guide Michelin.
Där ståtar nu även Idas Hemliga Krog Norra Rörum med sina fyrtiotolv stjärnor.
Finns dock tyvärr bara en krusbärsbuske så runt 10 exklusiva portioner brukar det bli varje säsong. Få förunnat att få ett smakprov.
Jag hängde ett tag i krusbärsbusken men det var inte jättemånga krusbär som var mogna så det blev bara till en halv sats krusbärskräm.
Kanske missade en del dock orsakat av en händelse som inträffade ifjol.
Ifjol satt jag på backen och plockade krusbär för att verkligen se alla bär i alla vinklar.
För att någon natt senare vakna av kli och undra hur in i helskotta jag kunnat få en könssjukdom. Det visade sig vara en fästing som satt sig fast på... ja ni kan ju gissa...
😱
Inga fler kommentarer om det.
🥸
Efter det härliga hänget i krusbärsbusken utan back-sittning, fortsatte min busk-runda till...
Vinbärsbuskarna.
Det finns hela 14 vinbärsbuskar i trädgården som planterades långt innan vi köpt stället, så det brukar syltas galet här. I år har det däremot varit svår vinbärsdöd. Plockade en runda för två veckor sen som blev en ynka burk sylt och nu var det bara småskvättar kvar.
Vinbärsbuskarna fascinerar mig.
Främst därför deras bästa polare heter Riviga Brännässlan. Den ska jämt jävlas med mig.
För det första så ser Herr Vinbärsbuske och Riviga Brännässlan nästan likadana ut men den ena ger mig goa bär den andra ger mig röda märken.
Sedan vet jag att Herr Vinbärsbuske levererar lite bättre om han får hänga med Riviga Brännässlan så man måste låta de hållas lite för att få det resultat man vill ha.
Men brännässlor som är lika höga som jag, är inte mysiga. Försöker tro på någon teori jag läst i typ Allers att brännässlor mildrar artros och sticker glatt in mina oskyddade händer i buskarna och försöker njuta.
Men i år levereras det dåligt trots Riviga Brännässlan. Blev bara 2-3 dl och nu är det slut. De sista bären lämnar jag till fåglarna till vintern.
Så var det dags för det sista stoppet på min runda:
Rabarberhörnan
Patetiska rabarber i år.
Okej. Har kanske inte gett dem supermycket kärlek. Jag har tänkt att de kanske skulle må bra av att pröva sina egna vingar.
Det har de inte gjort.
De har mått ganska uselt faktiskt.
Fick upp två patetiskt små rabarber som nära på skrattade högt åt mig och kallade mig barnamördare.
Så vad ska man göra när skörden ger en halv sats krusbär, en näve svarta vinbär och två patetiska rabarber.
Jo, man tänker ju självklart...
...
EFTERRÄTT!!
...
...det tänker jag förvisso angående alla skördar...
...
Det kändes helt logiskt i min hjärna och göra krusbärskräm med svartvinbärsparfait och rabarbercrumble i ett minst sagt minimalistiskt kök med en spis från Hedenhös som gör att Barsebäck måste öppna igen så fort jag sätter på den.
Toppade med en hemmagjord maräng. Mest för att parfaiten krävde äggula och hade därmed lite äggvita kvar.
Passade på att göra en sats kanelbullar samtidigt - bara för att.
Så vad kan vi lära oss av detta?
Buskhäng kan leda till en fantastisk efterrätt men även resultera i bulle i ugnen om man inte stoppar i tid.
😁
Så var efterrätten god?
Återkommer imorgon i frågan
